av Jonas Andersson i Linghem (SD)
till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Regeringen betonar i sin ungdomspolitik vikten av att bekämpa rasism och diskriminering mot olika uttalade grupper av ungdomar i det svenska samhället, såväl de från nationella minoriteter som de från invandrade grupper. Den svenskfientlighet som barn och ungdomar med svensk bakgrund drabbas av i Sverige framhålls dock inte alls, vilket undertecknad ser som mycket anmärkningsvärt.
Skrivelse 2020/21:105 Ungdomspolitisk skrivelse som regeringen under våren har lämnat till riksdagen är i detta hänseende inget undantag, utan osynliggörandet är ett faktum även där. Sverigedemokraterna lyfter dock fram problemet i motion 2020/21:3942, som är partiets följdmotion kopplat till den skrivelse som regeringen har lämnat.
Att svenskfientlighet drabbar barn och ungdomar i det svenska samhället har dessvärre förtigits och osynliggjorts alltför länge av många etablerade aktörer i samhällsdebatten. Emellanåt har frågan lyckats tränga fram i det mediala flödet ändå när problemet har blivit alltför uppenbart för var och en. Ett sådant exempel i relativ närtid utgörs av de svenskfientliga inslag som förekom under de förnedringsrån som medialt omtalades i början av 2020. Det handlade då om ungdomar med svensk bakgrund som rånades, misshandlades, förnedrades och fick utstå glåpord som ”svennejävel” och liknande, av förövare med utländsk bakgrund.
Svenskfientligheten tar sig många uttryck. Den behöver inte alltid dyka upp i samband med rent brottsliga handlingar, utan den visar sig även på många andra sätt som genom nedvärderande attityder och tillmälen samt till och med på institutionaliserat vis genom hets mot folkgrupp – lagstiftningen som i praktiken exkluderar personer med svensk bakgrund.
Regeringens förhållningssätt till svenskfientlighet framstår som mycket förlegat, som om man inte har uppdaterat sin politik till den verklighet som är rådande på grund av inte minst den extrema invandringspolitiken. Det är hög tid att man nu kompletterar sin politik och tar ansvar för att synliggöra och bekämpa den svenskfientlighet som drabbar barn och ungdomar med svensk bakgrund i vårt land.
Med anledning av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Amanda Lind:
Hur avser ministern att agera inom ramen för ungdomspolitiken för att öka kunskapen i samhället om och motverka föraktet mot svenskar som grupp som drabbar barn och ungdomar?