av Marléne Lund Kopparklint (M)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Förra vinterns inventeringar visade att det fanns ungefär 365 vargar i Sverige. Sedan dess har det fötts ett stort antal valpar. Stammen just nu torde därför ha passerat 400 vargar. Av dessa medges endast jakt på 24 vargar.
För ett par veckor sedan beslutade fyra län i Mellansverige att medge licensjakt på sammanlagt 24 vargar 2021. De län som nu får jaga är Värmland, Örebro, Västmanland och Gävleborg.
Nu under hösten har det rapporterats om flertalet vargattacker mot fårbesättningar i exempelvis Värmland, Dalarna och Skåne. Hot mot och trakasserier av både tjänstemän inom länsstyrelserna och jaktledare när det gäller skyddsjakt på varg förekommer och är ett problem.
Riksdagen bestämde år 2013 att vi ska ha minst 170–270 vargar i Sverige för att uppfylla EU-direktivets krav om gynnsam bevarandestatus. Intervallet byggde på den vetenskapliga analysen av minsta livskraftiga population, 100 vargar, som Naturvårdsverket låtit forskarna ta fram. EU:s art- och habitatdirektivet ställer högre krav än så, och därför landade riksdagen på ett högre intervall.
Mindre än två år senare såg nuvarande regering till att via uppdrag till Naturvårdsverket höja miniminivån till 300 vargar. I dag ligger alltså miniminivån tre gånger högre än minsta livskraftiga nivå.
Trots att riksdagen år 2013 beslutade att koncentrationen av varg i mitt hemlän Värmland skulle minska finns det lika många vargrevir i dag som när beslutet togs. Att riksdagens beslut inte omsätts i praktisk förvaltning hotar tilltron till politikens förmåga att hantera komplexa och kontroversiella frågor, som den om vargen. För alla de människor som känner oro för sina barn eller för sina tamdjur är den stora vargstammen ett stort problem. Så också för jägarna vars hundar riskerar att dödas av varg.
Det är också svårt att få skyddsjakt. Länsstyrelserna hänvisar i sina avslag till närmare 20 år gamla tumregler. Inte ens när tamdjur dödas eller vargar uppträder oskyggt i bebyggelse beviljas skyddsjakt.
Mot bakgrund av att några få mellansvenska län fortfarande får bära hela ansvaret för vargstammen måste regeringen snarast uppdra åt Naturvårdsverket att utgå från det riksdagen har beslutat.
Trygghet för människor ska alltid sättas i första rummet, och under rådande omständigheter med en mer förtätande vargpopulation i landet ska referensvärdet snarare ligga i det nedre spannet om 170 individer, som är en bra bit över den minsta livskraftiga vargpopulationen. Samtidigt måste regeringen snarast uppdra åt Naturvårdsverket att se över kriterierna för skyddsjakt så att de anpassas till dagens vargstam och noggrant väger in behov och problembild.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:
Hur ämnar statsrådet verka för att dagens kriterier för skyddsjakt blir en både enklare och tryggare process?