av Saila Quicklund (M)
till Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)
I ett brev till Europeiska rådet den 2 mars uttrycker elva EU-länder oro för och kritik mot EU-kommissionens syn på skogsfrågor inom ramen för det stora European Green Deal-paketet. Länderna, med bland annat Estland, Lettland, Litauen och Finland i spetsen, menar att kommissionen har en för smal och kortsiktig syn på klimat- och biodiversitetsfrågorna vad gäller skogen och missar att se hur skogen kan bidra i samhällsutvecklingen på längre sikt. Länderna kritiserar även kommissionen för att införa helt nya och vaga begrepp, inom ramen för skogsbruket, utan klara definitioner. De elva medlemsstaterna påminner även om att ansvaret för skogen ligger på medlemsstatsnivå och inte på EU-nivå. Sverige skrev inte under detta brev.
Bara två veckor senare skickas ett nytt brev. Denna gång är det tolv länder, inklusive de baltiska länderna och Finland. I brevet upprepar medlemsstaterna sin kritik. Man menar att kommissionen överskrider sina befogenheter i arbetet med skogsrelaterade frågor inom ramen för European Green Deal. De påminner också kommissionen att följa rådsslutsatserna som medlemsstaterna enats om inför arbetet med den nya skogsstrategin. Även i detta brev upprepas att ansvaret för skogspolitiken ligger på medlemsstatsnivå och att EU-kommissionen måste respektera subsidiaritetsprincipen. Inte heller detta brev skrev Sverige på.
Regeringen framförde förvisso sitt stöd för innehållet vid rådsmötet den 22–23 mars men skrev inte under brevet, då man tyckte att det saknades balans mellan brukande och bevarande.
Jag anser att Sverige som skogsnation tillsammans med andra skogsnationer är en självklar avsändare av dessa brev och kan inte se att balansen saknas; tvärtom är det just det som uttrycks.
Min fråga till till miljö- och klimatminister Per Bolund är därför:
Av vilken anledning avstod ministern från att underteckna skrivelserna, och ska ministerns agerande tolkas som att regeringen inte står bakom budskapen som framförs i skrivelserna?