av Markus Wiechel (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Frilansjournalisten Emanuel Karlsten, som under året varit mycket engagerad i frågor som rör covid-19, har påbörjat en artikelserie som ska fungera som en ”ettårskontroll” av Sveriges hantering av pandemin. Han slår fast att Sverige, som bekant, sticker ut. I den första artikeln redogörs för hur Sverige agerat oerhört sent. Inledningen i denna artikel är talande för just detta. Där konstateras att Danmark stängde ned den 11 mars, Norge den 12 mars och Finland den 16 mars. Sverige gjorde ingenting fram till den 1 april då man enbart gav ett råd om att hålla avstånd.
Efter att ha läst hela artikeln står det klart att det inte bara var vi, som nonchalant avfärdades som hobbyepidemiologer, som chockerades över de sena och ytterst små åtgärder som vidtogs mot smittspridning. Även en rad tunga namn med koppling till Folkhälsomyndighetens smittskyddsarbete samt andra namnkunniga såväl inhemska som internationella experter chockerades över myndighetens, och därmed också regeringens, brist på handling. En orsak till handlingsförlamningen kan ha varit att statsepidemiologen helt enkelt gissade att ingen åtgärd skulle vara till någon hjälp. Dessa ovetenskapliga spekulationer har varit dyrt för Sverige såväl ekonomiskt som hälsomässigt.
Att rätt åtgärd ska vidtas vid rätt tid är ett mantra som har upprepats av såväl myndighetspersoner som socialminister Lena Hallengren. Ingen åtgärd tycks dock ha skett vid rätt tid, vilket kunde ha varit möjligt om regeringen hade valt att lyssna på experter som i stället för att utgå från ovetenskapliga gissningar tog det säkra före det osäkra.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Mot bakgrund av vad som anförts ovan, ångrar ministern att regeringen inte vidtog åtgärder tidigare eller menar ministern att man vidtog åtgärder i rätt tid?