av Runar Filper (SD)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Ett aktivt fiske med livskraftiga fiskeentreprenörer skapar levande kustsamhällen längs våra svenska kuster, vilket ger jobb och därmed liv i skärgården. Östersjön lider dock av att industrifisket åderlåter havet på sill och strömming i stor omfattning. Industritrålare tar ut hela fiskekvoten av sill och strömming i ett mindre område, något som slår hårt mot de småskaliga yrkesfiskarna och skärgårdslivet.
Om vi flyttar ut trålgränsen för dessa fartyg skulle den småskaliga näringsgrenens fiskare få större möjlighet att fortsätta och utveckla fisket som den anrika näringsgren den är och där fiskarnas yrkeskunskap i många fall förts vidare från en generation till en annan.
Sverige har rätt att vidta åtgärder för bevarande av och förvaltning av fiskebestånden inom en gräns av tolv sjömil utanför den så kallade baslinjen, efter samråd med EU-kommissionen. Om gränsen för trålfisket flyttades ut skulle det minska de delar av skärgårdshavet som drabbas av industrifisket, samtidigt som konkurrensen med kustfisket skulle minskas. För att detta ska ske måste dock riksdag och regering kräva det.
Det finns ett egenvärde i att hålla det småskaliga fisket levande, liksom de hamnar och rökerier det sysselsätter längs med Sveriges kuster. Det är olyckligt att några få industritrålare tillåts få fri tillgång till fiskevattnen, på bekostnad av det småskaliga fisket och de svenska kustsamhällena.
Fisket har kulturhistoriska värden och är viktigt för kust-, hamn- och skärgårdssamhällens identitet. Det är också viktigt för jobb, företagande och besöksnäring i de ofta små lokalsamhällena och är därmed viktigt för ambitionen om livskraftiga lokalsamhällen på landsbygden och i skärgården.
Att låta de största trålarna fånga all fisk, som i Östersjön, skapar små ekonomiska värden och ytterst få arbetstillfällen. Marin turism längs den svenska Östersjökusten har ett förädlingsvärde på 15 miljarder kronor och sysselsätter 32 000 människor, medan det svenska yrkesfiskets förädlingsvärde i Östersjön är knappt 0,3 miljarder kronor och berör 380 årsverk. Detta enligt HaV, Marin strategi för Nordsjön och Östersjön 2018–2023 (rapportnummer 2018:27).
Att förbjuda allt industrifiske i Östersjön är troligen mycket svårt att få igenom, men att skapa ett förbud mot monstertrålare i Ålands hav, Bottenhavet och Bottenviken borde vara möjligt om Sverige och Finland verkar för detta.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet Jennie Nilsson:
Hur ser statsrådet på att föreslå ett förbud mot trålning med fartyg större än tolv meter långa inom svensk ekonomisk zon (tolv nautiska mil) för att på så sätt gynna det småskaliga traditionella kustfisket?