av Mattias Bäckström Johansson (SD)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Kemikalieskatten infördes 2017 som en punktskatt med syftet att minska förekomsten, spridningen och exponeringen av farliga flamskyddsmedel. I samma budgetproposition gjorde också regeringen bedömningen att skattens utformning bör ses över och uppdateras med jämna mellanrum, och från riksdagen har det även riktats ett tillkännagivande om att genomföra en sådan utvärdering.
Varningssignaler har sedan dess även hörts från branschen, och det är högst oklart huruvida skatten har haft någon effekt alls. I stället slår kemikalieskatten mot svenska handlare, och hundratals jobb har gått förlorade utan att ge de skatteintäkter som utlovats.
Trots detta valde regeringen att höja skatten ytterligare, och genom januariöverenskommelsen finns även tankar om att bredda denna skatt ytterligare från elektronik till att även omfatta kläder och skor.
För drygt ett år sedan besvarade finansministern en skriftlig fråga (2019/20:21) från undertecknad om skattens effektivitet. Finansministern framhöll då bland annat följande:
”En av regeringens prioriteringar i miljöpolitiken är att minska förekomsten, spridningen och exponeringen av farliga ämnen gentemot människor och miljö, med särskild fokus på barn och unga. Detta var ett av skälen till att kemikalieskatten infördes.
För att öka kemikalieskattens styreffekt och ytterligare driva utvecklingen mot en giftfri hemmiljö höjdes skattenivåerna den 1 augusti 2019.”
Nu har den befintliga kemikalieskatten utvärderats av Skatteverket och Kemikalieinspektionen. Resultaten är nedslående för regeringen då man inte kunnat fastställa att förekomsten av klor, brom och fosfor i flamskyddsmedel har minskat i människors hemmiljö till följd av skatten under den studerade perioden. De kemiska analyserna av varor i utvalda varugrupper visar inte några på signifikanta förändringar gällande förekomsten av de kemiska ämnen som skatten syftar till att minska.
Den administrativa bördan för de skattskyldiga upplevs av många företag som betungande, och skatten bedöms sammantaget inte vara kostnadseffektivt utformad då det inte är de kemiska ämnena som beskattas utan skatten i stället beräknas med utgångspunkt i varans vikt.
Med anledning av det vill jag fråga finansministern Magdalena Andersson:
Är ministern och regeringen beredda att ompröva kemikalieskatten då den uppenbarligen inte styr mot en giftfri hemmiljö?