av Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Försäkringskassan har inte en enhetlig hantering av ansökningar om aktivitetsersättning som saknar läkarutlåtande. I en rapport från Inspektionen för socialförsäkringen konstaterar man att Försäkringskassan i en del ärenden fattar beslut i sakfrågan utan att myndigheten utreder ärendet så som ärendets beskaffenhet kräver. I stället har myndigheten uppmanat den person som har ansökt om ersättning att komma in med ett läkarutlåtande, utan att myndigheten själv genomför några utredningsåtgärder för att komplettera det underlag som finns. Detta tillvägagångssätt innebär att Försäkringskassan lägger över utredningsansvaret på den enskilda personen.
I stället för att genomföra utredningsåtgärder som klarlägger de medicinska förhållandena har Försäkringskassan i sina avslagsbeslut angett att avsaknaden av uppgifter innebär att personen inte visat att hen har rätt till den sökta förmånen. Det framstår som ett mellanting mellan att avvisa och att pröva i sak.
Min fråga till statsrådet Ardalan Shekarabi är därför:
Hur avser statsrådet att förbättra Försäkringskassans styrning och ledning när det gäller om ansökan bör avvisas eller prövas i sak i ärenden om aktivitetsersättning som saknar läkarutlåtande?