av Gudrun Brunegård (KD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Efter ett år närmar vi oss nu den andra sommaren med pandemin. Besöksnäringen står i slutfasen av sin planering. Det är väl bekant hur hårt vissa delar, exempelvis Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby, drabbades av det trubbiga instrument som hittills stått till buds, när ordningslagen skulle hantera en smittspridningssituation. Den nya, tillfälliga pandemilagen borde ge möjlighet till större precision för att begränsa riskerna att smitta sprids där många personer är samlade.
Folkhälsomyndigheten beskriver principerna i sitt remissyttrande över promemorian Ändringar i begränsningsförordningen: ”Folkhälsomyndigheten (har) beslutat om föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2021:2) om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19. De bestämmelser som där rör bl.a. beräkning av det maximala antalet kunder eller besökare tar sikte på lokaler inomhus. Om de ändringar som föreslås i promemorian beslutas kommer Folkhälsomyndighetens bemyndigande utökas. Folkhälsomyndigheten har därför för avsikt att se över hur föreskrifterna kan anpassas till att omfatta även museer, konsthallar och nöjesparker efter de särskilda förutsättningar som råder där som t.ex. guidade visningar och utomhusmiljö. Arrangemang inomhus innebär större risker än sådana som äger rum utomhus och därför kan ett större antal personer tillåtas på arrangemang utomhus. Sammankomster där deltagarna sitter ner innebär mindre risk för smittspridning av covid-19 än sammankomster med stående personer eller aktiviteter med rörelse. Sittande sammankomster kan generellt jämföras med att besöka restaurang och aktiviteter med rörelse som handelsplatser. I båda dessa fall finns det idag föreskrifter som reglerar antal i personer i ett och samma sällskap, avstånd mellan olika sällskap samt maxantal utifrån yta. Liknande föreskrifter kan bli aktuella för arrangemang av motsvarande karaktär.”
I remissyttrandet finns följande tabell:
Trots vad som sägs i texten, om mindre risk för smittspridning då deltagarna sitter, saknas en kolumn för Utomhussittande. Inte heller finns någon beräkningsgrund kopplat till den areal som står till besökarnas förfogande.
Detta riskerar att medföra lika omöjliga förutsättningar som 2020 för en anläggning av Astrid Lindgrens Världs karaktär. Där finns flera scener, vardera med plats för 2 000 sittande personer, där man utan problem skulle kunna hålla antalet besökare på 600, med goda avstånd mellan olika familjer och besökssällskap. Inte heller uppvisar remissvaret någon koppling till de stora ytor som besökarna rör sig över, sammanlagt 180 000 m², motsvarande fler än 22 fotbollsplaner. En teateranläggning med kolossala ytor mellan scenerna skulle rimligtvis inte behöva klassificeras enligt samma restriktioner som ett köpcentrum eller ett museum.
Summa summarum kommer teaterparken, om liggande förslag går igenom, även under kommande säsong lyda under tuffare restriktioner än exempelvis butiker och köpcentrum, där antalet besökare beräknas i relation till antalet kvadratmeter. Dessutom ska man uppenbarligen lyda under två restriktioner samtidigt, dels kvadratmeter per gäst, dels regelverket för allmän folksamling då de spelar teater. Detta försvårar planeringen påtagligt, och det finns en överhängande risk för ännu en säsong med stora ekonomiska förluster.
Enligt min uppfattning vore det rimligaste att varje verksamhet med stort antal besökare bedöms utifrån sina förutsättningar att kunna upprätthålla smittsäkerhet.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Vilka kompletteringar avser ministern att tillföra i förordningen för att möjliggöra planering av smittsäker verksamhet i till ytan stora temaparker med sittplatser utomhus och låta varje verksamhet bedömas utifrån sina förutsättningar?