av Sara Gille (SD)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Den 20 mars 2021 publicerade SVT en artikel om en 17-årig flicka vid namn Samira. Samira kom från Afghanistan till Sverige 2015 och bodde i olika jour- och familjehem. När hennes familj kom till Sverige 2019 gjorde kommunens samordnare för hedersrelaterat förtryck och våld en kartläggning av situationen och bedömde att risken för att Samira framgent skulle utsättas för hedersrelaterat förtryck och våld från sin biologiska familj var mycket hög.
Några månader senare beslutar socialnämnden i Nacka kommun att omedelbart omhänderta Samira enligt LVU. Samma dag försvinner Samira från sitt familjehem. Ytterligare några månader senare beslutar förvaltningsrätten att Samira ska beredas vård med stöd av LVU. Flickan är då fortfarande försvunnen. Efter att förvaltningsrätten avslagit socialnämndens ansökan om att belägga Samira med utreseförbud beslutar Kammarrätten i Stockholm att det finns en påtaglig risk att Samira förs utomlands i syfte att ingå äktenskap och beslutar att flickan ska förbjudas att lämna Sverige. Den 16 mars 2021 står Samira som utvandrad i folkbokföringen. När beslutet om utreseförbud äntligen tas för den 17-åriga flickan för att förhindra äktenskap är det för sent, då har hon redan varit försvunnen i nio månader.
Det som är anmärkningsvärt är att bevisen inte ansågs tillräckliga. Sverige måste bli bättre på att skydda alla barn.
Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Avser ministern och regeringen att agera så att beviskraven ändras i syfte att förhindra att flickor förs utomlands, så som i fallet Samira?