av Yasmine Posio (V)
till Statsrådet Peter Eriksson (MP)
Israel visar gång på gång att de inte har något som helst intresse för en fredlig lösning som innebär att Palestina blir en fri och självständig stat. En ockupationsmakt har enligt folkrätten skyldigheter gentemot den drabbade civilbefolkningen.
Kollektiv bestraffning får inte genomföras, och det inkluderar plundring och förstörelse av egendom. Detta är dock en metod Israel använder för att göra livet svårare för palestinier, trots att det strider mot folkrätten. Rivningar och konfiskeringar av palestinskägda byggnationer på Västbanken, inklusive givarfinansierat humanitärt bistånd har gjorts systematiskt under lång tid. Denna metod har ökat kraftigt under 2019 och 2020.
Coronapandemin till trots har antalet rivningar och konfiskeringar som ägt rum under perioden mars–augusti 2020 nått det högsta månadsgenomsnittet på fyra år. De uppgår till ofattbara 65 fall i månaden.
Ett sådant exempel är en skola i Ras al Tin nära Ramallah i område C, som för närvarande är under överhängande hot om rivning den 18 oktober. Skolan finansieras av EU och en grupp medlemsstater, däribland Sverige, genom det så kallade West Bank Protection Consortium. För några veckor sedan konfiskerades takpaneler från skolans tak samt skolbänkar och stolar.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Peter Eriksson:
Hur samarbetar statsrådet och regeringen med EU och de övriga medlemmarna i West Bank Protection Consortium för att förmå Israel att sluta förstöra och beslagta bistånd och för att säkra kompensation för förstört och beslagtaget bistånd, inklusive eventuellt avdrag för summan från bilateralt stöd från EU till Israel?