av Lars Beckman (M)
till Statsrådet Lena Micko (S)
I december 2018 röstade riksdagen igenom en ny lagstiftning om tobaksprodukter. Riksdagen antog inte regeringens förslag till ny tobakslag i dess helhet, utan ändrade regeringsförslaget genom att besluta att marknadsföringsreglerna i den äldre tobakslagen skulle överföras oförändrade till den nya tobakslagen. Ett tungt vägande skäl till riksdagens beslut var just att regeringens förslag ansågs innebära att handeln på internet med tobaksvaror skulle försvåras och att de föreslagna reglerna i praktiken skulle innebära en diskriminering av webbutiker i förhållande till fysiska försäljningsställen. Därutöver ansåg riksdagen att det saknades en reglering som beaktande skillnader i hälsopåverkan mellan olika tobaksprodukter.
Konsumentverket har i flera avseenden agerat på ett sätt som varit tydligt ägnat att genomdriva marknadsföringsregler som motsvarar det regeringsförslag som riksdagen avslog och har hävdat att riksdagens betänkande inte utgör ett tillämpligt och relevant förarbete. Konsumentverkets agerande har skett dels genom allmänna råd som i allt väsentligt speglar det underkända lagförslaget, dels genom att man drivit processer mot privata företag.
Den 12 mars 2021 meddelade Patent- och marknadsdomstolen en dom i ett mål där Konsumentombudsmannen sökte förbjuda marknadsföring inom e-handeln. Domstolen fastslog dock, i enlighet med riksdagens betänkande, att handel på internet utgör försäljningsställen i lagens mening och att det därmed inte ska finnas någon diskriminering mellan e-handeln och fysisk försäljning avseende tillämpliga marknadsföringsregler vid försäljning av tobak. I en sådan här process får också företaget stora kostnader trots att Konsumentverket driver frågan för att pröva lagstiftningen enligt ovan.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Lena Micko:
Avser statsrådet att ta initiativ till att, genom exempelvis förändringar i regleringsbrevet eller annan lämplig åtgärd, förändra Konsumentverkets agerande mot enskilda försäljningsställen så att dessa kan ägna sig åt sin kärnverksamhet i stället för resurskrävande juridiska processer?