av Markus Wiechel (SD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
I helgen spreds uppgifter om att Turkiet har dragit sig ur Istanbulkonventionen mot våld mot kvinnor, en konvention som dessutom tecknades i just Istanbul och som det var först med att ratificera. Givet den alltmer islamistiska utveckling vi sett i Turkiet kanske beslutet inte var helt oväntat, men ändå tragiskt – och ett kvitto på att såväl sekulära som frihetliga krafter sakta men säkert håller på att suddas ut.
Konventionen skrevs under av hela EU samt 45 länder 2011 och var då den första i sitt slag som möjliggjorde krav på lagstiftning mot bland annat våld i hemmet och könsstympning. Enligt vissa grupper i Turkiet utgör konventionen ett hot mot familjen, varför man menar att den uppmuntrar till skilsmässor.
Europarådets Istanbulkonvention trädde i kraft 2014 och är i grunden ett omfattande avtal med syfte att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och flickor och våld i hemmet. Det är den första juridiskt bindande konventionen om våld mot kvinnor i Europa. Konventionen fastslår bland annat att våld mot kvinnor är ett brott mot de mänskliga rättigheterna, och den fördömer alla former av våld mot kvinnor. De länder som undertecknat konventionen förbinder sig att upprätthålla en viss juridisk minimumstandard gällande exempelvis våldtäkt, sexuella övergrepp, könsstympning, hedersrelaterat våld och tvångsäktenskap.
Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, utsätts hela 38 procent av de turkiska kvinnorna för våld från en partner någon gång i sitt liv. Våld mot kvinnor är ett ständigt närvarande och sorgligt nog växande problem i landet. Bara under föregående år lär minst 300 kvinnor ha mördats i Turkiet, enligt organisationen Vi ska stoppa mord på kvinnor.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Kan vi förvänta oss att ministern markerar mot Turkiets beslut att lämna Istanbulkonventionen, och vilka åtgärder avser ministern att vidta för att stärka utsatta kvinnors trygghet i Turkiet?