av Markus Wiechel (SD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
De omfattande vittnesmålen om koncentrationsläger och de fruktansvärda övergreppen i Xinjiangprovinsen gör att såväl USA som EU snart kan komma att agera. Det är inte en dag för tidigt, men även om vi kan förvänta oss nya sanktioner mot ledande medlemmar i det kinesiska kommunistpartiet i Xinjiang drabbar det inte det högsta politiska ledarskapet i landet. Detta trots att brotten som sker är statligt sanktionerade, med omvärldens goda minne.
När den amerikanska administrationen valde att lägga fram lagförslaget The Uyghur Human Rights policy act (en lag som straffar ansvariga för övergreppen) sågs det som en förolämpning av den kinesiska regimen som menade att deras systematiska och etniskt motiverade förtryck av minoriteter handlade om ett antiterrorist- och avradikaliseringsarbete.
I och med att den nye amerikanske presidenten Joe Biden har visat sig mer villig än sin föregångare att samverka med EU finns potential att faktiskt göra skillnad. Enligt FN:s rapporter låstes minst 1 miljon uigurer in mellan 2017 och 2019, och uppgifterna om fler nybyggda koncentrationsläger talar för att antalet fångar stadigt ökar.
Riktade sanktioner gör naturligtvis bäst nytta om så många som möjligt inför dem. Vidare har vi ett gigantiskt investeringsavtal mellan EU och Kina som ju också måste förhandlats fram under sju år. Det finns således en rad områden där vi gemensamt kan agera för att försvara vad som borde vara grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Frågan är om viljan finns.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Hur ser ministern på möjligheten att öka samarbetet mellan EU och USA gentemot Kina i syfte att främja de mänskliga rättigheterna, och kan vi förvänta oss att ministern tar initiativ till att ytterligare öka pressen på den kinesiska regimen?