av Yasmine Posio (V)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Säkerhetspolitik är inte könsneutral. Hoten mot mäns och kvinnors säkerhet kan se olika ut. Krig och väpnade konflikter påverkar män och kvinnor på olika sätt och i olika utsträckning. Ett jämställt samhälle med stark välfärd är en grundplatta för ett säkrare samhälle. Så säkerhetspolitiken måste aktivt arbeta för att se bredare på begreppet säkerhet än bara militära hot, och även i det arbetet krävs kvinnor.
I dag är det i princip uteslutande män som deltar i processen när fred förhandlas fram efter och vid konflikter. En förutsättning för att uppnå långsiktig fred och stabilitet är att involvera kvinnor. Utan kvinnors erfarenheter och kunskaper går viktiga delar förlorade i planeringen av hur nya samhällen ska byggas upp efter krig.
År 2000 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1325, Kvinnor, fred och säkerhet, som handlar om att stärka kvinnors rättigheter och deltagande i fredsprocesser. Under arbetet med resolution 1325 har behov av kompletterande resolutioner upptäckts och antagits. Sverige har varit aktivt i arbetet med att få FN:s medlemsländer att prioritera arbetet med resolutionerna om kvinnor, fred och säkerhet, inte minst under åren i säkerhetsrådet, vilket är bra. För att ytterligare stärka det svenska arbetet med att implementera resolution 1325 bör en särskild svensk ambassadör tillsättas för frågan.
Jag anser att det även är positivt att Sverige 2006 antog en handlingsplan för resolution 1325, och handlingsplanen har därefter förnyats vid två tillfällen. Men med tiden har bristerna i den svenska handlingsplanen blivit allt tydligare. Den senaste utvärderingen utförd av Sweco visar att några av bristerna har åtgärdats men att mycket återstår att göra. Det handlar bland annat om vilken typ av dokument handlingsplanen är, hur kunskap och lärdomar ska omhändertas, behovet av genomförbara mål och tydliggörande av relationen mellan nationell jämställdhetspolitik, feministisk utrikespolitik och agendan för kvinnor, fred och säkerhet.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
På vilka sätt avser ministern och regeringen att ta till sig av Swecos rekommendationer i den kommande handlingsplanen för genomförande av FN:s säkerhetsrådsresolutioner om kvinnor, fred och säkerhet?