av Katja Nyberg (SD)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Efter en lagändring sommaren 2018 är det inte längre självklart att ett brottsoffer/målsägande har rätt till målsägandebiträde i hovrätten eller i Högsta domstolen. Ändringarna syftade enligt propositionen till ett mer ”ändamålsenligt utnyttjande av resurserna” när det gäller rättsliga biträden.
För den som har utsatts för ett brott är det mycket viktigt att få stöd och att ha ett biträde under hela rättsprocessen. Ett brottsoffer är ofta mycket utlämnad och behöver inte bara rättslig rådgivning och hjälp att föra skadeståndstalan utan även känslomässigt stöd. Det understryker också att den som har utsatts för ett brott är en viktig del av processen och att samhället tar det som har skett på allvar.
Är det verkligen rimligt att en målsägande inte har motsvarande rätt som en tilltalad att biträdas av en advokat i hovrätten och Högsta domstolen? Däremot har asylsökande rätt att kostnadsfritt företrädas av ett offentligt biträde. Det är en advokat eller jurist som blir förordnad som offentligt biträde, vilket innebär att staten står för kostnaderna. Vad är skillnaden? Varför biträds tilltalade och asylsökande av offentliga biträden under hela processen medan ett brottsoffer inte anses ha samma rätt till det?
För närvarande pågår en utredning vars syfte är att se över de regler som gäller brottsoffrens rätt till skadestånd och möjligheter att få ut ersättning. Syftet är att stärka brottsoffrets ställning och minska skadeverkningarna av brott. Tyvärr har man inte tagit med brottsoffrens rätt till målsägandebiträde.
Jag vill därför fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Kan ministern och regeringen tänka sig att öppna upp för en utredning som ser över en förändring av brottsoffrens rätt till målsägandebiträde?