av Martina Johansson (C)
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Det är uppenbart för var och en som vill se, att sjukförsäkringen lider av stora problem. Människor som söker hjälp blir runtknuffade mellan myndigheter, får avslagsbeslut som inte går att förstå och nekas möjlighet till rehabilitering.
Rehabiliteringskedjan kom till som ett förtydligande och ett stöd för människors återgång i arbete. De senaste åren har tillämpningen dock alltmer kommit att likna den stupstock som rehabiliteringskedjans belackare gärna beskrev. Varje dag hör vi berättelser om människor som upplever sig svikna av välfärdsstaten. Detta är allvarligt för såväl enskilda som för samhället i stort.
De statliga utredningarna Nationell samordnare för en välfungerande sjukskrivningsprocess respektive En trygg sjukförsäkring med människan i centrum presenterade våren 2020 ett antal förslag som skulle stärka och förbättra stödet till människor som drabbas av ohälsa.
Inom ramen för januarisamarbetet är nu ett av förslagen på väg att bli verklighet. Från och med den 15 mars blir det tydligare att en sjukskriven som deltar i rehabilitering och som kan förväntas kunna återgå i arbete hos sin nuvarande arbetsgivare i närtid kan undantas från huvudregeln att prövas mot hela arbetsmarknaden efter dag 180.
Statsrådet har vid flera tillfällen lovordat utredningarna, och ett antal av förslagen har brett stöd bland såväl fackliga organisationer som näringslivsorganisationer. Detta faktum har adderats till de många förväntningar på förändringar som jag har mött från individer och intresseorganisationer med flera.
Ändå har regeringen inte aviserat några initiativ utöver det ovan nämnda, för att presentera några skarpa reformförslag på riksdagens bord. Detta är förvånande då det även förefaller som att det finns brett stöd i riksdagen för flera av förslagen.
Min fråga till statsrådet Ardalan Shekarabi blir därför följande:
När och hur avser statsrådet att återkomma med förslag till reformer utifrån ovan nämnda utredningar?