av David Lång (SD)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Regeringen har under sin tid vid makten höjt en rad olika skatter. Det handlar inte minst om punktskatter relaterat till miljön, vilket beskrivs som ett led i den så kallade gröna skatteväxling som ingår i regeringens uppgörelse med de andra partierna inom januariavtalet. Förvisso har man sänkt vissa inkomstskatter, även om dessa inte är lika stora som skattehöjningarna, vilket rimligtvis beror på ökande kostnader för en ansvarslös politik bland annat på migrationsområdet. Omedelbart efter regeringens tillträde steg skattetrycket i relation till bnp, och det är fortfarande högre än år 2014.
Sett till förändringar av skatter kan de ofta i olika hänseenden innebära påverkan på sysselsättningen, ibland marginellt och ibland mer påtagligt. Sysselsättningen kan samtidigt ha andra förklaringsfaktorer, som att utbildningar ligger rätt i tiden, rådande konjunktur och arbetskraftens sammansättning med mera.
Tanken bakom en grön skatteväxling är att det oönskade ska beskattas och det önskade premieras, eller åtminstone underlättas. Rimligtvis uppnås den effekten även när transporter beskattas, vilket innebär högre kostnader för många småföretagare, inte minst på gles- och landsbygd, och leder till att vissa företag får det ekonomiskt svårare och därmed inte har utrymme för anställda på samma sätt. Som exempel kan nämnas bilskattehöjningen som börjar gälla den 1 april och som beräknas slå särskilt hårt mot hantverkarbilar med en skatt på över 20 000 kronor per år.
Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Vilka sysselsättningseffekter förväntar sig ministern av regeringens skattehöjningar på transporter?