av Ann-Sofie Alm (M)
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Jämställdhet i vår tid har alltmer kommit att handla om ekonomisk jämställdhet och jämställdhet i tidsuttag för hemarbete vid sidan av arbete.
Familjeveckan är, fullt utbyggd, tänkt av regeringen att bidra till en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Det är också tänkt att förslaget ska gynna barnen, som får mer tid med sina föräldrar.
Det finns dock en djup orättvisa inbyggd i regeringens förslag. Orättvisan som människor utan barn i åldrarna 4–16 år kan känna inför kollegan som kan ta en veckas sportlov mitt i mörka vintern är något som regeringen får förklara för skattebetalarna.
Men den orättvisa jag talar om handlar om är något annat.
Familjeveckan riktar sig enbart till arbetande föräldrar. De föräldrar som befinner sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogram eller är arbetssökande exkluderas från förslaget. Fler män än kvinnor befinner sig i arbetsmarknadspolitiska program, och det är även fler män än kvinnor som är öppet arbetslösa i dag i Sverige.
Det är en viktig aspekt som kommer att ha en negativ effekt på de jämställdhetseffekter som regeringen försöker uppnå med förslaget.
Det är också ett faktum att ensamstående föräldrar och föräldrar med låg inkomst väljer att ta ut föräldrapenningdagarna under barnets allra första levnadsår av ekonomiska skäl. Det är därför sannolikt att tro att dessa föräldrar inte kommer att kunna nyttja familjeveckan av samma skäl.
Den allra största orättvisan ligger därmed i att det bara blir vissa barn som kommer att kunna glädjas åt mer närvarande föräldrar.
Familjeveckan bidrar därmed till ökad ojämlikhet och infriar inte regeringens förhoppningar om en ökad jämställdhet.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Ardalan Shekarabi:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att föräldraförsäkringen ska bli mer jämlik och jämställd?