av Maj Karlsson (V)
till Statsrådet Märta Stenevi (MP)
Kvinno- och tjejjourernas arbete bygger på en idéburen grund utan vinstintresse och är en uppskattad tillgång för samhällets gemensamma strävan att motverka våld. Ett viktigt bidrag är även utbildning för och information till beslutsfattare och yrkesgrupper som möter våldsutsatta i sitt arbete. All denna kunskap, erfarenhet och ideella engagemang riskerar att konkurreras ut till förmån för privata vinstintressen. Skyddet av våldsutsatta kvinnor, tjejer och barn konkurrensutsätts på en öppen marknad som vilken vara som helst.
Det har skett en ökning av privat drivna skyddade boenden sedan 2012. Enligt Socialstyrelsen har antalet fyrdubblats på drygt fem år. Vart tredje boende drivs i dag i privat regi med vinstintresse.
Som orsak till ökningen uppges bland annat att aktörer som tidigare arbetat med unga ensamkommande nu börjat erbjuda skyddat boende och att det är enkelt att starta ett skyddat boende om företaget har tillgång till fastigheter. Det är inte reglerat vad ett skyddat boende är eller vem som får driva ett skyddat boende. Krav på bemanning eller kompetens hos personalen är inte formulerat, och det finns aktörer som helt saknar erfarenhet inom området.
Arbetet med våldsutsatta innebär mer än bara tak över huvudet. Förutom boende ingår oftast flera delar som till exempel samtalsstöd, gruppverksamhet, praktisk hjälp, barnverksamhet och chatt- och mejlstöd. Forskning visar att dessa sammanhållna insatser bidrar till att öka självkänslan och välbefinnandet hos den som är våldsutsatt. Rådgivning och stöd som ges samtidigt med skydd och ett tryggt boende är viktigt för möjligheten att bryta upp från en våldsam relation.
Vänsterpartiet har tidigare lyft frågan om hur regeringen tänker om framtiden för Sveriges kvinno- och tjejjourer, men utifrån den ökning av privata aktörer vi nu ser vill jag återigen lyfta frågan.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Märta Stenevi:
Vad avser statsrådet att göra för att förhindra att ideella föreningar med gedigen kunskap och beprövad erfarenhet slås ut till förmån för privata aktörer som ofta helt saknar kompetens?