av Sofia Nilsson (C)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Det är hög tid att Sverige får en modern lagstiftning som gynnar prevention och behandling och som motverkar stigma kring hiv.
För ett år sedan beslutade en nästan helt enig riksdag att frågan om att informationsplikten för personer som lever med hiv ska utredas. Den dagen var en glädjens dag eftersom väldigt många, inklusive mig, länge har jobbat för just den frågan. I dag, ungefär ett år senare, kan vi sorgligt nog konstatera att arbetet med att utreda slopandet av informationsplikten inte ens har påbörjats.
Informationsplikten finns inskriven i smittskyddslagen och är en förhållningsregel som behandlande läkare kan välja att ge sin patient och som det då blir straffbart att bryta mot. Informationsplikt gäller alltså om behandlande läkare föreskriver det och innebär att personen måste informera sina sexpartner om hivsmittan. Men tack vare att moderna hivläkemedel håller nere virusnivåerna så effektivt har riskerna för sexuell smittöverföring drastiskt förändrats sedan lagen skrevs på 1980-talet.
Folkhälsomyndigheten har också publicerat en förnyad bedömning av smittrisken. Bedömningen säger att risken att bli smittad vid sex med en hivpositiv person med välinställd behandling är obefintlig.
Mot denna bakgrund och dessa fakta fattade således riksdagen beslutet att frågan ska utredas.
Min fråga till socialminister Lena Hallengren är därför:
När ska utredningen om informationsplikten för personer som lever med hiv påbörjas?