av Markus Wiechel (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Sverige får i dag vaccin mot covid-19 genom EU-ländernas gemensamma upphandling som tillkommit i syfte att pressa priserna. Tyvärr har det varit ett förfarande som inte fungerat särskilt bra då leveranser har uteblivit, varför EU-länderna ligger långt efter en rad andra utvecklingsmässigt jämförbara länder. Trots detta har statsminister Stefan Löfven (S) beskrivit EU-upphandlingen som enastående och en framgång för samarbetet.
Att EU-upphandlingen inte fungerat som förväntat är illa i sig, men inom EU står det nu klart att Sverige är bland de sämsta länderna när det gäller vaccination per capita. För statsministern tycks inte heller detta vara något problem, utan han har antytt att det inte är någon tävling, varför det inte tycks spela någon roll om vi så är sämst i EU. Statsministern menar med andra ord att det inte spelar någon roll att risken för fler döda och sjuka ökar, vilket i sig borde vara skäl att avgå.
Att Sverige återigen märker ut sig under pandemin som ett dåligt exempel är tragiskt, men ingenting oväntat. Redan i somras var vi många som befarade att regeringen skulle göra bort sig även på detta område. I höstas när förberedelserna för vaccinationsprocessen pågick ställde därför undertecknad en skriftlig fråga (2020/21:809) om logistiken och förberedelserna för vaccination där socialministern ombads svara på om vi kunde förvänta oss att hon tog ansvar för förberedelserna för och processen kring vaccinationen samt vilka åtgärder som skulle vidtas. I grund och botten handlade svaret om att Folkhälsomyndigheten fått i uppdrag att ta fram en vaccinationsplan, och att staten skulle ta ett stort ansvar för vaccin- och vaccinationskostnader. Vidare meddelade socialministern att kostnader inte skulle vara ett hinder.
Detta rimmar dock illa med verkligheten. Socialministern har nämligen återkommande sagt nej till upphandling av vaccin utanför den EU-gemensamma upphandlingen (som ju främst finns till för att pressa kostnaderna). En regering som på allvar värnade folkhälsan och inte brydde sig om kostnader, hade ju haft flera bollar i luften. Man hade upphandlat vaccin även utanför den EU-gemensamma upphandlingen och vidgat vyerna till andra vaccin.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Vad finns det för skäl till att regeringen enbart förlitat sig på den EU-gemensamma upphandlingen av vaccin?