av Kjell-Arne Ottosson (KD)
till Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)
Skogsbolaget SCA och ett antal andra skogsägare har tvingats ställa in planerade avverkningar i Jämtland och Härjedalen.
I samband med att någon avser att avverka mer än 0,5 hektar av sin skog måste en anmälan göras till Skogsstyrelsen. Sedan får avverkningen påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan gjorts. Efter att SCA lämnat in avverkningsanmälan gick de sex veckorna fram mot avverkning utan att Skogsstyrelsen kom med synpunkter.
Under denna tid hade föreningen Skydda skogen på eget bevåg inventerat områdena och påstår sig ha funnit flera fridlysta och rödlistade arter i de skiften som skulle avverkas. Detta anmälde föreningen till Skogsstyrelsen innan tidsfristen på sex veckor löpt ut. Myndigheten valde dock att inte agera.
Då valde föreningen att själva ta saken till domstol.
Nu har mark- och miljödomstolen i Östersund beslutat att avverkningarna inte får genomföras förrän Skogsstyrelsen återupptagit och granskat ärendena.
Domen visar alltså att enskilda organisationer med mycket tydliga agendor kan överpröva både privatpersoners och privata företags rättigheter gällande brukande- och äganderätt till egen skog men även statliga myndigheters beslut kring privatpersoners och företags markanvändning.
Här införs alltså nu en helt ny rättsordning, vilken SCA väljer att överklaga.
Århuskonventionen, som Sverige implementerat och som ska säkra allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och ge tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, lägger ursprungligen stor vikt vid att skilja mellan ”allmänhet” och ”direkt berörd allmänhet”. Århuskonventionen utvecklas nu på fel sätt när det inte är den direkt berörda allmänheten som hörs utan organisationer som inte alls bor eller verkar inom området och som dessutom blir rättsaktivister. Vi är flera partier i riksdagen som varnat för en utveckling där miljöorganisationer lämnar samverkansprocesser och dialoger till förmån för tidskrävande och kostnadsdrivande rättsliga processer. Den oron har emellertid representanter för regeringen avfärdat (Ericsson, 2020).
Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Per Bolund:
Har ministern gjort det ställningstagandet att den nya rättsordning som här träder fram överensstämmer med hur Århuskonventionen är tänkt att användas och om så inte är fallet, har ministern för avsikt att vidta några åtgärder?