av John Weinerhall (M)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
I drygt ett år har nu Sverige och resten av världen levt med coronapandemins konsekvenser. Många människor har avlidit med covid-19, anhöriga har inte kunnat ta farväl och inte minst många äldre har levt isolerade utan umgänge med familj och vänner. Givet att en pandemi sällan drabbar oss och att man just på grund av att det är ett nytt virus inte alltid har kunskapen att veta hur man ska hantera pandemibekämpningen är detta förklarligt. Även om jag personligen har en del att erinra gällande regeringens agerande förväntar jag mig att regeringen har en plan för samhällets återöppnande.
Sverige har under ett år levt med olika typer av restriktioner som i olika omfattning och under olika tidsperioder har förändrat vardagen för enskilda och samhället i stort. Vissa branscher har i princip näringsförbud; detta gäller framför allt resebranschen, evenemangsbranschen och kulturen. Andra branscher såsom restaurang- och besöksnäringen har också drabbats mycket hårt av de restriktioner som införts för att förhindra smittspridning. Många har fått se sina livsverk gå i spillror, andra har blivit av med sina arbeten, och ungdomar har fått huvuddelen av sin utbildning på distans.
Pandemin drabbar så många fler än de som blir sjuka och i värsta fall avlider till följd av virussjukdomen. Vad de framtida konsekvenserna blir långsiktigt till följd av pandemibekämpningen och dess restriktioner är svårt att uppskatta. Vi kan dock redan nu konstatera att isoleringen har lett till mer våld i nära relationer, att den psykiska ohälsan har ökat och att ungdomar halkar efter både i skolan och på arbetsmarknaden. Även om antalet självmord inte redovisats i år kan vi misstänka att de inte har blivit färre under pandemin. Tvärtom finns det en stor risk att de har ökat och kommer att öka, jämfört med tidigare år, när väl pandemin är över.
Av dessa anledningar är det viktigt att samhället inte håller stängt längre än nödvändigt. Svenska folket längtar efter att kunna återgå till ett normalt liv. Därför är det av central vikt att regeringen har en plan för hur samhället ska återöppnas. Den diskussionen är viktig att ha. Även om Sverige i skrivande stund har EU:s nästa lägsta dödlighet i covid-19 (14-dagars genomsnitt per 100 000 invånare) finns risken för en tredje våg. Därför måste en återöppning förstås ske successivt och anpassas efter både smittspridning och belastning på sjukvården.
Även om vaccineringen inte går så snabbt som vi alla hade önskat pågår den nu för fullt och förefaller ge ett gott skydd från sjukdom och bidrar till minskad smittspridning. Det verkar också som att antalet svårt sjuka som vårdas för covid-19 minskar på landets sjukhus. Givet den utvecklingen finns det en punkt där restriktionerna till följd av pandemibekämpningen drabbar enskilda och samhället i stort mer än vad virusets direkta konsekvenser gör.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Kommer ministern att verka för att regeringen presenterar en plan för när återöppningen av samhället kan ske utifrån vaccinationsgrad, smittspridning och sjukvårdens belastning och i så fall, när förväntar sig ministern att en sådan plan kan redovisas?