av Eric Palmqvist (SD)
till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)
Sverige har en lång tradition av att bryta och förädla metaller och mineral. Vår gruvindustri har varit en av hörnpelarna som burit den svenska tillverknings- och exportindustrin. De värdekedjor som tillskapas kan inte överskattas, utan de arbetstillfällen och intäkter dessa ger är en förutsättning för det välstånd vi i dag tar för givet.
En förutsättning för att gruvnäringen ska kunna fortsätta att utvecklas på ett för Sverige gynnsamt sätt är att investeringsviljan finns, och detta har ett direkt samband med om det är lönsamt – eller inte – att bedriva gruvverksamhet i landet.
I en mycket väl ansedd återkommande rankning över gruvnationers attraktivitet att göra investeringar i ifrån Fraser Institute har Sverige på fyra år rasat från plats 8 år 2016 till plats 36 år 2020. Ett kraftigt underbetyg till ett land med ambition att ha en världsledande gruvsektor.
Detta innebär att Sverige har gått från att ha tillhört världens tio i topp-nationer på området till ett land med en medioker placering, och Sverige kan i dag jämföra sig med länder som Mali och Ghana.
Den försämrade placeringen riskerar att medföra negativa konsekvenser för Sverige som gruvnation. Den kapitalintensiva gruv- och mineralbranschen är helt beroende av långsiktiga investeringshorisonter. Att Sverige betraktas som attraktivt för gruvinvesteringar är av stor vikt, och globala rankningar speglar därför av sig på marknaderna. Att investerarna uttrycker oro över hur svensk lagstiftning ser ut och att tillämpningen av densamma av företagen uppfattas som inkonsekvent bör föranleda politisk handling, inte minst från regeringen.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga näringsminister Ibrahim Baylan:
Hur ser regeringen på att förtroendet för Sverige som gruvnation försämras i en internationell jämförelse, och vilka initiativ avser regeringen att ta i syfte att göra Sverige till ett mer intressant land att bedriva gruvbrytning i?