av Betty Malmberg (M)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Tillfredsställelsen i att kunna ägna sig åt så kallat husbehovsfiske är stort för många som lever i kust-, skärgårds- och insjöområden. Denna kulturtradition, och rekreation, bidrar ibland även till mat på borden men också till landsbygdens attraktivitet. Det är något som kan vara en viktig faktor för att minska urbanisering.
Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har nyligen skickat ut en remiss som berör förslag om fiskereglering i marina skyddade områden i Västerhavet. Förslagen har på sina håll väckt upprörda känslor då det skulle innebära ett totalförbud för husbehovsfiske med garn. Detta trots uråldriga traditioner, användandet av selektiva fiskeredskap och en tumlarpopulation som enligt rödlistan 2020 betraktas som livskraftig i Västerhavet. Tumlarna var nämligen ett skäl till beslutet.
I sin budgetproposition för 2021 skriver regeringen: ”att de nuvarande beslutade eller planerade styrmedlen inte är tillräckliga för att nå miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Trots stora satsningar på rent hav de senaste åren finns en negativ påverkan genom alltför stor tillförsel av näringsämnen, farliga ämnen, marint skräp och buller samt ett ohållbart fiske av vissa arter. Andra problem är att känsliga livsmiljöer, kulturmiljöer och kulturlandskap påverkas eller förstörs genom exploatering och fragmentering”.
Om HaV:s förslag till fiskereglering kommer att vinna laga kraft kommer regeringen att hamna allt längre bort från möjligheten att någonsin kunna nå miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Det skulle nämligen innebära att uråldriga kulturmiljöer och kulturlandskap ödeläggs. Det vore djupt olyckligt.
Sedan tidigare är det förbjudet att husbehovsfiska i större delen av naturreservatet Skånska Kattegatt. I samband med det förlorade även Kulla- och Bjärehalvön 45 procent av sina fiskevatten. Nu vill man förbjuda resten och detta utan uppföljning av det tidigare införda förbudet. Det har heller inte presenterats några vetenskapliga belägg för att husbehovsfiske innebär några negativa konsekvenser för marina ekologiska system.
Enligt uppgift har husbehovsfiskarna länge velat lämna fångststatistik till HaV, men myndigheten har inte varit intresserad. Enligt de grova uppskattningar som ändå gjorts bedömer HaV att husbehovsfisket står för 2 procent av det totala fisket. Det torde därmed vara uppenbart att det inte är husbehovsfisket som hotar tumlare, förstör bottnar eller utarmar fiskebestånden. En fråga man kan ställa sig är också hur detta rimmar med EU-rättens krav på proportionalitet och balans mellan mål och medel och att skyldigheter inte får åläggas utöver vad som är absolut nödvändigt för att uppnå syftet med en reglering?
Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:
Avser statsrådet att verka för att beslut presenteras med konsekvensanalyser och vetenskapliga belägg, och vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkra tillgången till husbehovsfiske i marina skyddsområden och på så sätt bidra till att värna kulturhistoria, landsbygd och miljö?