av Marléne Lund Kopparklint (M)
till Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
I en skriftlig fråga från mig till statsrådet Per Bolund (2020/21:643) om hur han ämnar verka så att den medicinska rådgivningen blir mer objektiv när det gäller personskador som ska bedömas av försäkringsbolag ansåg inte Bolund att det fanns något behov av tillsyn eller utredning gällande medicinska rådgivare. Han hänvisade till att tillsyn över medicinska rådgivare flera gånger utretts och behandlats av regeringen och riksdagen och att slutsatserna varit att tillsyn inte bör införas av principiella skäl, vilka han inte redovisar.
Per Bolund hänvisade också till att försäkringsbranschen inlett ett arbete med förtroendehöjande rutiner och att branschens insatser kan bidra till en lösning på problemet med ett bristfälligt förtroende. De åtgärder som statsrådet hänvisar till är att försäkringsbranschen själv har tillsatt ett förfarande med omprövning av medicinska bedömningar, utbildningsinsatser för skadereglerare och att utbildningen för medicinska rådgivare är under revision.
Det svar som Per Bolund gett kring frågan inger inte förtroende eller klarhet i själva frågeställningen. Hur kan en försäkringstagare få en objektiv medicinsk bedömning eller rådgivning av en läkare som inte står i beroendeställning direkt eller indirekt till försäkringsbolaget som reglerar en personskada?
När det gäller medicinsk bedömning och rådgivning kring personskador överprövar försäkringsbolaget de slutsatser och diagnoser som behandlande läkare dragit. Utlåtandena som försäkringsbolagens anlitade läkare utfärdar har ofta en avgörande roll för utgången i ett skadeärende. Man kan heller inte låta bli att väga in att det hos försäkringsbolagen finns ett incitament att tjäna pengar i dessa frågor. Därav finns det anledning att i vissa fall ifrågasätta opartiskheten hos den som levererar de svar som medvetet eller omedvetet helst önskas.
Objektiviteten i detta system kan ifrågasättas i vissa fall eftersom det är försäkringsbolagen som själva ersätter läkarna för deras medicinska bedömningar, det vill säga att läkarna står i beroendeställning eftersom försäkringsbolaget kan anses som arbetsgivare. Det spelar ingen roll om försäkringsbolaget själv anlitar läkare eller om försäkringsbolaget anlitar ett externt bemannings-/konsultationsföretag som gör det åt dem.
Objektiviteten kan oavsett detta ibland ifrågasättas eftersom finansieringen i grund och botten kommer från försäkringsbolaget. Mycket fungerar bra i branschen och förbättringar har skett men det råder fortfarande problem där objektiviteten kan ifrågasättas.
Med hänvisning till detta vill jag fråga statsrådet Åsa Lindhagen:
Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta så att försäkringstagare i större utsträckning kan få en mer opartisk medicinsk bedömning som inte har någon koppling till försäkringsbolag eller beroendeställning?