Fråga 2020/21:2017 Språkbruket i plenisalen

av Markus Wiechel (SD)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

 

Finansministern har ofta utmärkt sig med att vara oförskämd i debatter. Hon har återkommande visat på arrogans och brist på respekt gentemot politiska motståndare. Den 26 februari skedde det igen då undertecknad skulle ha deltagit i en efterlängtad interpellationsdebatt mot finansminister Magdalena Andersson om den så kallade bärkasseskatten. Anledningen till att totalt fem riksdagsledamöter var för sig valt att ta initiativ till denna debatt var för att skatten i fråga inte bara är djupt kritiserad utan även direkt kontraproduktiv ur ett miljö- och klimatperspektiv samtidigt som den bara inbringat ungefär 12 procent av de skatteintäkter som regeringen räknat med, enligt såväl regeringen själv som en färsk rapport som undertecknad beställt från riksdagens utredningstjänst.

Vid debatten valde undertecknad att med hänsyn till finansministerns, riksdagsledamöternas och riksdagens tjänstemäns hälsa inte dyka upp till följd av sjukdomssymtom som kan vara tecken på covid-19. Detta ligger också i linje med Folkhälsomyndighetens rekommendationer och allmänt sunt förnuft i dessa tider. Såväl riksdagens kammarkansli som ett antal kollegor blev underrättade om detta tidigt på morgonen och därmed i god tid före debatten, och undertecknad fick nöja sig med att följa debatten digitalt.

Att sitta isolerad hemma och följa en debatt man önskat delta i är i sig ingenting roligt. Än värre blev det denna gång då ministern på ett arrogant sätt och i sitt sista anförande valde att kommentera min frånvaro och hänvisa till den som ansvarslös – detta naturligtvis utan en aning om skälet till frånvaron. Detta var knappast ett sunt bidrag i kampen mot pandemin.

I dessa pandemitider kan man förvänta sig en gnutta mer respekt gentemot sina medmänniskor, inte minst med hänsyn till alla de som vill kunna gå till jobbet utan att bli smittade av ett dödligt virus som ju inneburit såväl en förlust av liv och hälsa som kraschade företag. Om den här typen av attacker från finansministern fortsätter finns det en risk att ledamöter väljer att åka till jobbet trots sjukdomssymtom.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:

 

Avser ministern att se över det språkbruk hon använder vid sin tjänsteutövning?