av Marléne Lund Kopparklint (M)
till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)
Som riksdagsledamot är det viktigt att lyssna på människor som lever ute i ”verkligheten” och som ropar på hjälp från oss förtroendevalda. I samband med digitala verksamhetsbesök tillsammans med Värmlandsbänken har vi fått tagit del av butikers verklighet, bland annat från en butiksägare som driver flera klädbutiker i Karlstad, Uddevalla, Skövde och Lidköping. Just denna butiksägare beskriver problem som stötts på när det gäller regeringens stödåtgärder som riktats till företagare under pandemin.
Jag tycker att det är viktigt att butiksägarens beskrivning från sin verklighet som näringsidkare delges regeringen men också att regeringen svarar på viktiga frågor utifrån problembilder som beskrivs.
Här följer några delar som butiksägaren fört fram: Butiksägaren och hans kompanjon har sedan år 1998 byggt upp sin verksamhet, och de marknadsför flera kända varumärken och har expanderat successivt. Under pandemiåret 2020 tog det dock stopp över en natt och den 12 mars tappade verksamheten 60 procent av intäkterna. Butiksägaren och hans kompanjon har under året kämpat för att hålla igång verksamheten och för att få behålla personalen, men det har varit otroligt tufft. Trots korttidsarbete har man tvingats att varsla delar av personalen. Butiksägaren ansökte redan i mars om korttidsarbete (KTA) för personalen för att kunna rädda jobben.
Det som blev tydligt i processen med Tillväxtverket var att det inte har kunnat hantera det stora antalet ansökningar som kommit in på kort tid. Första omgången fungerade bra med snabba besked och ganska snabb utbetalningmen sedan visade hanteringen stora brister ur ett företagarperspektiv.
Butiksägaren beskriver flera problem som han har stött på när det gäller kontakten med Tillväxtverket, bland annat att det inte finns personlig service på samma sätt som hos exempelvis Skatteverket. När butiksägaren har kontaktat Tillväxtverket har han kommit till olika personer varje gång – om han över huvud taget kommer fram per telefon. De flesta tillfällen har han inte haft tid att vänta länge i telefonkön. Han beskriver också att den chattfunktion som Tillväxtverket hänvisar till inte finns tillgänglig eftersom den ständigt är överbelastad.
Butiksägarens berättelse är inte på något sätt unik. Detta är en verklighet som många företagare får uppleva i dessa tider då de verkligen behöver råd och tillgång till stödåtgärder. Det här är inte acceptabelt. Vi måste värna om våra företagare och stötta dem på bästa sätt.
Med hänvisning till detta vill jag fråga näringsminister Ibrahim Baylan:
Hur ämnar ministern verka så att företag som söker stöd hos Tillväxtverket får en personlig handläggare att föra dialog med?