av Ann-Sofie Alm (M)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
WHO har sedan 2009 utlyst nödläge på grund av virus vid sex tillfällen. Alla tillfällen har berott på svåra virusinfektioner. Att pandemin orsakad av covid-19 är ett nödläge råder inget tvivel om, och vi hoppas alla på att vaccinet ska hjälpa mänskligheten genom detta nödläge.
WHO har larmat om att antibiotikaresistens kommer att bli ett ännu större problem än covid-19. År 2050 kommer den årliga dödligheten på grund av antibiotikaresistens att vara högre än vad vi nu sett av covid-19. Vi kommer att uppleva ett ohyggligt lidande i det nödläge som antibiotikaresistens kommer att förorsaka, om vi inte agerar rättrådigt och snabbt. Vi kan redan nu se i våra grannländer vad multiresistent tbc förorsakar på nära håll, på andra sidan Östersjön.
Under lång tid har flera antibiotikasorter använts på ett felaktigt sätt inom både sjukvården och lantbruket. Detta har lett till en snabb utveckling av motståndskraftiga bakterier som gör att tidigare lättbehandlade infektioner nu kan bli livshotande. Samtidigt har lite gjorts från sjukvårdssektorn, lantbrukssektorn, beslutsfattarna och läkemedelsindustrin för att stoppa felanvändningen av antibiotika och spridningen av de motståndskraftiga bakterierna. Läget har därför blivit akut.
Det är viktigt med ett globalt ansvarstagande, men vi har också ett ansvar att göra allt vi kan även nationellt.
I Sverige har vi genom gott samarbete mellan lantbrukare och myndigheter samt genom god djuromsorg som fokuserar på friska djur den lägsta förbrukningen av antibiotika i djurhållningen inom EU. Exempelvis har Tyskland mer än 8 gånger så hög förbrukning, och på Cypern används 35 gånger mer antibiotika än i Sverige. Svenska lantbrukare ger antibiotika till de djur som är sjuka; i Europa och övriga världen ges antibiotika till hela besättningar i syfte att hålla dem friska, men även i tillväxtfrämjande syfte och som ersättning för god djuromsorg och goda hygienåtgärder.
Vårt svenska lantbruk är bra för folkhälsan.
För snart fyra år sedan tog en enig riksdag beslut om en svensk livsmedelsstrategi i syfte att öka vår svenska livsmedelsproduktion. Strategin sträcker sig ända fram till 2030 oavsett vilken regering som regerar. Ännu har inte lantbrukarna på gårdsnivå sett något resultat av strategin för att göra det lönsammare.
Men strategin är även av stor vikt för folkhälsan. Om fler måltider kom från svenskt lantbruk i stället för att importeras från länder med högre antibiotikaanvändning skulle det göra stor skillnad i bekämpningen av antibiotikaresistensen,
Min fråga till socialminister Lena Hallengren blir därför:
Vad tänker ministern vidta för åtgärder inom sitt verksamhetsområde för att minska antibiotikaresistensen?