av Ann-Sofie Alm (M)
till Statsrådet Mikael Damberg (S)
Polismyndigheten kan begära stöd från Försvarsmakten, och har klokt nog gjort så när det gäller gränsbevakningen. Men det finns två uppenbara problem i lagstiftningen som borde ändras för att få en hållbar situation över tid och ett fungerande och effektivt utnyttjande av de båda myndigheternas kompetenser.
Förordningen säger att Försvarsmaktens personal inte får bruka våld eller tvång eller utföra uppgifter där de riskerar att själva skadas.
När det innebär terrorbrott är det annorlunda och då är det tillåtet att Försvarsmakten får stödja Polismyndigheten och Säkerhetspolisen med insatser som förhindrar och avbryter terrorism.
I gränsbevakningen har Försvarsmakten ingen möjlighet att vara Polismyndigheten behjälplig annat än att finnas på plats och observera. Det är ett enormt resursslöseri. I dag går 17 procent av polisens personalstyrka i Fyrbodal till att gränsbevaka på grund av pandemin, och ingen vet hur länge pandemin kommer att kräva insatsen. Polismakten i Fyrbodal är inte överbemannad.
Det behövs fler poliser för att stävja de brott som begås, alltifrån gängkriminalitet och organiserade stöldligor till våld i nära relationer, hedersvåld, ungdomsbrottslighet och våldtäkter.
Fyrbodal är inte förskonat från dessa brott, ohyggliga var för sig. Fyrbodal är samtidigt ett geografiskt väldigt stort område med både tätt och glest befolkade delregioner. Dessa två faktorer gör att det sammantaget behövs fler poliser i Fyrbodal.
När den bestialiska och dödliga skolattacken 2015 på skolan Kronan i Trollhättan avvärjdes var det helt avgörande att polis fanns på plats inom tio minuter. Hade attacken i stället skett på en skola i Bengtsfors är det tio mil på mindre raka vägar mellan Trollhättan och Bengtsfors, och utgången hade med all säkerhet blivit dödligare.
Det står tydligt att det behövs fler poliser i Fyrbodal för invånarnas trygghets skull, men även för att fler kollegor gör arbetet tryggare för poliserna i allt farligare situationer.
Försvarsmakten borde därför få större befogenheter för att kunna vara både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen till hjälp även vid tillfällen som inte innefattar terrorism, men som utgör stora påfrestningar på vårt samhälle, såsom denna gränsövervakning men även vid andra situationer som kräver omfattande personella insatser från Polismyndigheten och där Försvarsmakten skulle kunna garantera uthållighet.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Mikael Damberg:
Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att optimera Polismyndighetens förmågor och uthållighet över denna pandemi och genom kommande kriser?