av Maria Nilsson (L)
till Statsrådet Matilda Ernkrans (S)
Det har snart gått ett år sedan pandemin på allvar började påverka vår vardag. Mycket av det som vi för ett år sedan tog för självklart är i dag oss främmande. För en del elever på gymnasiet är det här tredje terminen med en skolgång som bedrivs med fjärrundervisning och distansundervisning. För många elever har detta varit tunga terminer. Det handlar inte enbart om svårigheter i studier när lärarna har svårt att ”se alla” elever digitalt utan också om saknaden efter kompisar och alla de andra saker som sker utanför lektionstid men i samband med skolgång. För lärarna ställer det högre krav på planering av undervisning samtidigt som den naturliga interaktionen med eleverna minskar
Med de förordningsändringar som nu finns är det i hög grad upp till varje huvudman att utifrån det lokala smittskyddsläget organisera undervisningen.
I det här läget behövs all initiativrikedom, proaktivitet och snabbt beslutsfattande som vi kan uppbåda. Ett alternativ som behöver prövas är möjligheten att upplåta lokaler hos till exempel universitet och högskolor för viss undervisning på gymnasienivå.
Under pandemin har de svenska lärosätena nästan uteslutande gått över till distansundervisning. Högre undervisning är naturligtvis inte förskonat från den problematik som beskrivs ovan, men samtidigt är högre utbildning mer designad för självstudier och mindre undervisningstid. Många föreläsningssalar på högskolor är också betydligt större än vanliga klassrum och därför mer lämpliga ur smittskyddssynpunkt.
För några veckor sedan släppte Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, rapporten Barn och unga under coronapandemin. I rapporten konstaterar IFAU att forskning visar att det främst är elever med sämre studieförutsättningar som drabbas negativt av att undervisas på distans.
Det faller inte inom högskoleministerns ansvarsområde att ta ställning till hur gymnasieskolor ska organisera sin verksamhet. Däremot har högskoleministern ansvar för att överväga om statliga lärosäten kan pröva nya sätt att underlätta för andra samhällssektorer som drabbats hårt av pandemin, såsom gymnasieskolor.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Matilda Ernkrans:
Vilka initiativ är statsrådet beredd att vidta för att stimulera statliga lärosäten att överväga alternativ användning av föreläsningssalar och andra undervisningslokaler som nu står tomma och därmed möjliggöra till exempel viss undervisning på gymnasienivå?