av Anders Hansson (M)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Svensk sjöfart är grundläggande för Sveriges import och export.
Liksom alla transportslag ska sjöfarten i möjligaste mån delta i omställningen från fossildrivna fartyg till väsentligt mer miljövänliga fartyg. Många framsteg och förändringar görs redan inom branschen, men staten, via Sjöfartsverket, har inte i önskvärd del bidragit i erforderlig utsträckning genom att bejaka och stödja rederier som använder sig av miljömässigt bättre fartyg. Visst finns möjlighet i dag att få nedsatt farledsavgift till viss del, men rabatten är både otillräcklig och missar stundom helt målet. Till exempel kan ett fartyg som drivs uteslutande på el, som hos rederiet Forsea som trafikerar sträckan Helsingborg–Helsingör, tvärtom få ökade avgifter då de inte passar in i nuvarande miljödifferentiering.
Nästa bekymmer är Sjöfartsverkets ekonomi i sammanhanget. Verket finansieras till största del av farleds- och lotsavgifter. Om verket då ger rabatter på dessa avgifter minskar intäkterna, och myndigheten får ett minusresultat. Följaktligen ges endast rabatter i liten del.
Med anledning av ovanstående riktade riksdagen den 22 april 2020 ett tillkännagivande till regeringen om att en översyn av miljödifferentieringen av farledsavgifterna bör ske i syfte att säkerställa att utformningen av systemet skapar incitament för ytterligare klimatåtgärder utan att missgynna svensk sjöfart. Regeringen har dock inte vidtagit några kända åtgärder sedan dess.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth:
När ämnar ministern vidta konkreta åtgärder i enlighet med tillkännagivandet och initiera en översyn i syfte att tillmötesgå riksdagens vilja och därigenom även öka incitamenten för fortsatt positivt klimatarbete inom sjöfarten?