av Margareta Cederfelt (M)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Det är positivt att EU har kunnat enas om sanktioner mot ledande politiker i Belarus. Tyvärr omfattar sanktionerna inte landets president Aleksandr Lukasjenko. I Belarus utgår all makt från presidenten, och beslutet innebär att den individ som ytterst är ansvarig för fängslandet av och våldet gentemot landets opposition går fri från sanktioner. Motivet att sanktioner gentemot Lukasjenko anstår till en eventuell framtid om situationen blir än svårare låter ihåligt.
Oppositionella politiker har inte tillåtits i Belarus sedan Lukasjenko kom till makten 1994. Den nu eskalerande våldsspiralen gentemot oppositionella startade i samband med presidentvalet den 9 augusti.
Första helgen i oktober samlades över 100 000 demonstranter i Minsk. Regimens styrkor använde vattenkanoner för att skingra folkmassorna. Redan innan protesterna började greps flera personer. Gripandena skedde i samband med att personer hade börjat samlas inför kvällens protester. Enligt ögonvittnen anlände flera polisbussar i samband att demonstranterna började samlas i centrala Minsk. Kort därefter greps ett flertal människor som var utrustade med oppositionella flaggor och symboler.
Myndigheterna har enligt den oppositionella telegramkanalen Nexta Live öppnat mer än 250 förundersökningar mot oppositionella politiker, aktivister, bloggare och vanliga personer som demonstrerat. Minst 77 personer sitter fortfarande fängslade av rent politiska skäl, enligt människorättsorganisationen Vjasna.
Vi har inte glömt dem, och vi kräver frihet för alla politiska fångar! skriver Nexta.
Hundratusentals människor har sedan det starkt ifrågasatta presidentvalet gått ut på gatorna i Minsk i återkommande protestmarscher.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Är ministern beredd att använda alla för regeringen politiskt tillgängliga medel för att stödja det belarusiska folket i dess strävan efter demokrati?