av Erik Ottoson (M)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Sverige har en lång tradition av löshundsjakt som pågår i stort sett hela hösten och vintern varje år. Löshundsjakten är en omistlig del av vårt kulturarv och en viktig del av den viltvård som hundratusentals jägare bedriver under miljontals mantimmar varje år.
Varje år dör eller skadas också hundratals jakthundar i trafikolyckor. På många platser saknas viltstängsel, och viltet kan då springa över vägen, varpå jakthunden ofta springer efter. Detta scenario är varje hundförares mardröm, och hjärtat sjunker som en sten när hundpejlen visar att en vägövergång har skett. Även om hunden klarar sig över vägen första gången ska den tillbaka när det släppt viltet, varpå samma dödsfara för jakthunden uppstår en gång till.
Sverige har en nollvision om dödade i trafiken som syftar till att ingen ska behöva sätta livet till på svenska vägar. Detta är en viktig och bra vision som det finns bred uppslutning kring. Djur ska såklart inte likställas med människor, så ej heller jakthundar, men frågan är dock om inte det finns skäl att se över hur trafiksäkerheten ser ut för jakthundar i dag på statliga vägar.
I dag finns ett regelverk kring skyltning längs statlig väg. Det finns på plats för att undvika störande moment som i sig kan innebära en fara för trafikanter och orsaka olyckor. Reklamskyltar får inte sättas upp för nära vägen, och skyltar som efterliknar eller har samma utformning som vägmärken får inte sättas upp av allmänheten.
På marknaden finns i dag en bred flora av olika skyltar som exempelvis lyder: ”Jakt pågår”, ”Jakthund på väg” eller ”Obs! Lös jakthund”. Dessa sätts upp för att varna trafikanter att det i området förekommer lösa jakthundar och att man därför kan behöva vara mer vaksam än vanligt och anpassa hastigheten. Dock är dessa skyltar inte förenliga med de regler som finns för skyltning vid statliga vägar, varför de riskerar att omhändertas och slängas av ansvarig vägvakt. Inte nog med att man som hundförare kan förlora skyltar för några hundra kronor; skyltarnas förmodade effekt uteblir helt, och jakthundens säkerhet vid en vägövergång försämras. Det förekommer även olika former av blinkande ljus som komplement till skyltning för att uppmärksamma en förare på att det finns skäl att anpassa hastigheten då det kan finnas lösa jakthundar i området.
Det är förvisso, och måste så vara, en kalkylerad risk att släppa en jakthund i närheten av en trafikerad väg. Det är i sig dock inte ett skäl till att inte försöka minska riskerna och på så sätt stötta jägarna och deras hundar i arbetet med att balansera viltstammarna. Det är en avgörande insats för att minska viltolyckorna på våra vägar, som orsakar såväl omkomna trafikanter som onödigt lidande för de djur som inte omedelbart omkommer, vilket är alltför vanligt. Många trafikeftersök är svåra och tidsödande innan djurets lidande kan avslutas, och alltför månget trafikeftersök kan inte ens avslutas då omständigheterna blir för svåra. Att avstå från löshundsjakt i närheten av trafikerade vägar får därför negativa konsekvenser för trafiksäkerheten som helhet. Dels kan då inte viltstammarna hållas nere lokalt i dessa områden, dels lär sig de vilda djuren förhållandevis fort att dessa områden är fria från jakt. Det leder i sin tur till en migration av vilda djur från andra områden där jakt bedrivs till områden nära trafikerade vägar med viltolyckor i trafiken som följd.
Det är, bland annat på grund av vad som ovan anförs, i det allmännas intresse att stötta jägare och löshundsjakten, och med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturministerTomas Eneroth:
Vilka åtgärder är ministern villig att vidta för att öka trafiksäkerheten för jakthundar i Sverige?