av Marléne Lund Kopparklint (M)
till Utbildningsminister Anna Ekström (S)
I rapporten Min tur att berätta, som Sveriges Stadsmissioner och Bris gjort med utgångspunkten barns rättigheter enligt barnkonventionen, pekar de på flera förbättringsområden för barn som vistas i skyddat boende. Att det krävs förändringar på samhällsnivå för att varje barn ska få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda. Vikten av en fungerande skolgång och boendemiljö är ett par av förbättringsområdena. Barnen i just denna rapport vittnar om långa tider av frånvaro från skolan och att det inte är ovanligt med månadsvis frånvaro från skolan för dessa barn.
Det man också ska komma ihåg är att många av dessa barn med stor sannolikhet har haft en svår tillvaro innan de har hamnat i skyddat boende. Deras liv har fyllts av rädsla, oro och skräck tillsammans med en gränslös kärlek till sina föräldrar, som är offer såväl som förövare. Barnet kan ha kastats mellan hopp och förtvivlan under lång tid. Att flytta ifrån den människa som man älskar mest i hela världen, samtidigt som man vill rädda den andra människan som man älskar precis lika mycket, är tankar ett litet barn aldrig ens ska behöva fundera över. Så ser dock verkligheten ut för många barn.
Den stora frågan som vi alla måste ställa oss är, var det någon som såg dessa barn innan de flydde?
Barn har rätt till en trygg uppväxt, fri från alla former av våld. Trots det vistas varje år flera tusen barn i skyddat boende för att de ska komma bort från våldsamheter. Många av dessa barn får flytta runt till olika skyddade boenden som drivs av olika aktörer, för att skyddas från våldsutövaren. Att barnets livssituation har påverkats av våld och uppbrottet hemifrån påverkar deras uppväxt, relationer med familj, släkt och vänner samt deras hälsa och utveckling. När ett barn går i förskolan ger man barnet en möjlighet att utvecklas. Att nå kunskapsmål, interagera och bygga upp relationer med andra barn, lära sig färdigheter, helt enkelt utvecklas som människa och rustas inför framtiden.
Skolan har också an annan viktig roll och det är att uppmärksamma om saker och ting inte står rätt till, reagera och agera vid minsta misstanke om att ett barn far illa och då göra en orosanmälan till socialtjänsten.
Här ska det inte finnas några luckor och det ska ansvariga politiker försäkra sig om kontinuerligt. Finns det handlingsplaner och tydliga rutiner på plats i samtliga av Sveriges förskolor och skolor för våldsutsatta och skyddade barn, innan det uppstår en akut situation?
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till utbildningsminister Anna Ekström:
Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att försäkra sig om att det finns uppdaterade handlingsplaner och rutiner inom alla för- och grundskolor, för att upptäcka och stötta ett barn som lever i en våldsutsatt hemsituation?