av Tobias Andersson (SD)
till Utbildningsminister Anna Ekström (S)
Utbildningsformen folkhögskola har varit en alternativ utbildningsform i Sverige sedan mitten av 1800-talet. Den kommer från en tid när gymnasial och eftergymnasial utbildning enbart genomfördes av ett fåtal. Folkhögskolan, som ursprungligen var ett livskraftigt alternativt system till dyra och krävande utbildningar efter grundskolan, har under slutet av 1900-talet förlorat sin livskraft.
Dagens modell grundar sig i tanken om elevinflytande, och stora delar av folkhögskolans kurser syftar till att låta individen engagera sig i ett intresse – dans, teater, matlagning med mera. det är kurser där individen varken får legitimation eller diplomering utan endast ett omdöme.
I kontrast till folkhögskolans icke legitimerade utbildningar ges ofta motsvarande utbildningar för praktiska yrken vid etablerade former som yrkeshögskolor (YH), fortsättningsutbildningar, alternativ för litteratur- och musikstudier på universitet som ger erkända diplom och kurser som kan tillgodoräknas. Givet de övriga, nästintill obegränsade, möjligheterna att kostnadsfritt utforma sin utbildning så bör vi ifrågasätta vad formen folkhögskola gör som är värt fyra miljarder årligen.
Folkhögskolorna är i stort ett forntida arv från en tid när socialdemokratin, genom sin täckmantel under benämningen folkrörelsen, etablerade strukturer i samhället som kvarstår än i dag. Folkhögskolorna framför själva att flertalet av dessa grundades ur arbetarrörelsen. Hade skolorna uppfyllt och kompletterat kommun och stat med en värdefull utbildningsform så hade en existens varit berättigad, men dagens modell är problematisk.
Med anledning av det ovanstående önskar jag fråga utbildningsminister Anna Ekström:
Avser ministern att vidta några åtgärder för att se över folkhögskolornas syfte och kostnad?