av Tobias Andersson (SD)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Barnbidraget är sedan länge en etablerad del av svenska föräldrars ekonomi. Det gör det enklare för familjer att få vardagen att gå ihop och fördelas rättvist ut lika till alla oavsett inkomst och utan någon byråkratisk process med ansökningar och tjänstemän som behöver fatta beslut.
Utöver barnbidraget finns ett flerbarnstillägg som betalas ut till föräldrar som fått två barn eller fler. Vid barn nummer två betalas 150 kronor extra ut som bidrag, vid barn nummer tre 730 kronor extra. En familj som har sex barn får hela 4 240 kronor i flerbarnstillägg, vilket i kombination med barnbidraget blir ett direkt bidrag på hela 11 740 kronor till familjen i månaden och 140 880 kronor per år.
Detta bidrag i kombination med ekonomiskt bistånd och bostadsbidrag gör det lönsamt för socialt utsatta grupper att skaffa många barn. En familj med sex barn som kommer hit som asylsökande kan helt enkelt räkna gott om bidrag utan att lyfta ett finger för vår gemensamma välfärd. Ibland kan det till och med vara gynnsamt för en familj att fortsätta leva på diverse bidrag framför att en i hushållet tar en lågavlönad anställning, något som fastslagits i en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO). Detta är i sig är anmärkningsvärt och det behövs en större översyn av bidragssystemet i allmänhet, men låt oss börja med flerbarnstillägget.
Flerbarnstillägget ska inte fungera som en incitamentsstruktur för socialt utsatta personer att skaffa många barn för ekonomins skull. Hur man på bäst sätt undviker det bör utredas, och i den utredningen bör man överväga ett system där man i stället för flerbarnstillägg implementerar ett flerbarnsavdrag. Det skulle i praktiken fungera så att man i stället för ett bidrag kan göra ett skatteavdrag i deklarationen för det antal barn man har. I praktiken hade man då skapat incitament för personer med många barn att söka sig till ett arbete, i stället för att gå hemma, eftersom det är först när du får en inkomst som du kan göra ett skatteavdrag.
Vid en sådan förändring måste dock tas i beaktande att det naturligtvis återfinns personer med många barn som av olika skäl inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Dessa individer får inte hamna mellan stolarna i välfärdssystemet och bör därför tas i särskilt beaktande under utredningen.
Med anledning av det ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Avser ministern och regeringen att vidta några åtgärder för att utreda ett flerbarnsavdrag i stället för dagens flerbarnstillägg?