av Magnus Oscarsson (KD)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Den 28 januari meddelade regeringen att Jordbruksverket i dialog med SVA kommit fram till att inte tillåta nya kullar av gårdsmink under 2021. Beslutet innebär ett totalt näringsförbud i ett år.
För uppfödarna gäller dock fortsatt att gå till jobbet varje dag, sju dagar i veckan, året om för att säkra att avelsdjuren får sin dagliga skötsel, tillsyn och utfodring. Minkgårdarna och företagen ska skötas.
Näringsförbudet innebär dock att intäkterna blir noll (0) under tolv månader eftersom de förbjuds att para och därmed producera minkskinn under 2021.
Priset på den internationella marknaden för minkskinn går i cykler och måste bedömas över en längre tid, tio år, för att en rimlig och rättvis bild ska ges med upp- och nedgångar. År 2021 och framåt förväntas skinnpriserna stiga kraftigt, dels efter konjunkturen men framför allt eftersom dansk och holländsk produktion, som står för mer än 50 procent av världsmarknaden, är avvecklad.
På Listerlandet i Blekinge, dit minknäringen är koncentrerad, handlar det inte om enbart minkuppfödarna. Runt näringens värdeskapande finns ett kluster av underleverantörer och intressenter, till exempel jordbrukare som har nytta av spillningen från djuren. En hel bygd lever med näringen. Det är därför oerhört viktigt att en ersättningsform beaktar minknäringens betydelse i ett större perspektiv.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:
Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att de företagare som drabbats av denna totala inskränkning på grund av Jordbruksverkets beslut ska få en rimlig och skyndsam ersättning för sina förlorade intäkter?