av Fredrik Christensson (C)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Rutiner för utredningar av läs- och skrivsvårigheter skiljer sig runt om i landet. Till att börja med skiljer det sig vem som utreder; exempelvis kan det för vissa vara skolan som utreder problematiken medan det i en annan region är regionen som gör det.
Därtill kräver statliga myndigheter olika intyg för läs- och skrivsvårigheter. För högskoleprovet krävs intyg på dyslexi från legitimerad logoped eller annan intygsgivare som Universitets- och högskolerådet har godkänt. Trafikverket å andra sidan är mer öppna i tolkningen av vem som kan skriva ett intyg för förlängd tid på körkortsprovet. Det behövs inte heller intyg om dyslexi, utan bara ett intyg om läs- och skrivsvårigheter.
Med anledning av ovanstående är min fråga till socialminister Lena Hallengren:
Avser ministern och regeringen att vidta några åtgärder för att öka likvärdigheten vad gäller utredningar och intyg för personer med läs- och skrivsvårigheter?