av Roger Hedlund (SD)
till Statsrådet Per Bolund (MP)
Boverket har nyligen rapporterat att personer inom nära en halv miljon hushåll i Sverige lever i trångboddhet och att utvecklingen är och har varit negativ åren 2012–2018.
Det är mycket allvarligt, eftersom många lever i oönskad trångboddhet. En ytterligare negativ aspekt på trångboddhet är hälsoskälen. Centrum för arbets- och miljömedicin inom Region Stockholm noterar att risker med trångboddhet är ökad smittspridning och att trångbodda oftare blir sjuka än andra, negativ psykisk påverkan och försvårad skolgång för barn samt att det är ett ökande samhällsproblem. Trångboddhet påvisar också bostadsbrist. Problemen är framför allt stora i Stockholmskommunerna och i Sveriges större orter. Den svåra bostadssituationen är problematisk och något som debatteras frekvent. Trångboddhet, ansträngd boendeekonomi, långt pendlingsavstånd och osäkert boende är olika mått på bostadsbrist.
Beräkningsmodellen för trångboddhet är framtagen av Boverket på uppdrag av regeringen för man ska att kunna följa upp frågan. Av undersökningen framgår att trenden är långtgående; undersökningen gäller utveckling över flera års tid. Både år 2018 och år 2019 rapporterade SCB att trångboddheten ökar och att så skett över tid. Rapportering har även förekommit tidigare.
Det är anmärkningsvärt att regeringen genom aktuell undersökning lägger fram att man önskar få mått för att få grepp om frågan, i stället för att agera kraftfullt. Det kan inte ha gått regeringen förbi att trångboddhet ökat sedan flera år tillbaka. Det som behövs är konkreta förslag och handling, vid sidan av undersökningar och statistik.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Per Bolund:
Vad avser statsrådet och regeringen att göra för att på ett genomslagskraftigt sätt motverka trångboddhet?