av Marléne Lund Kopparklint (M)
till Utbildningsminister Anna Ekström (S)
Barn har rätt till en trygg uppväxt, fri från alla former av våld. Trots detta vistas varje år flera tusen barn i skyddat boende för att de ska komma bort från våldsamheter. Många av dessa barn får flytta runt till olika skyddade boenden, som drivs av olika aktörer, för att skyddas från våldsutövaren. Barnets livssituation har påverkats av våld, och uppbrottet hemifrån påverkar deras uppväxt, relationer med familj/släkt/vänner samt hälsa och utveckling. När ett barn går i för- och grundskola ger man barnet en möjlighet att utvecklas. Att nå kunskapsmål, interagera och bygga upp relationer med andra barn, lära sig färdigheter, helt enkelt utvecklas som människa och rustas inför framtiden. Skolan har också an annan viktig roll, och det är att uppmärksamma om saker och ting inte står rätt till, reagera och agera vid minsta misstanke om att ett barn far illa och då göra en orosanmälan till socialtjänsten.
Barn som bor på ett skyddat boende har individuella behov av stöd som behöver tillgodoses av samhället och den vuxenvärld som finns runt om dem. Vissa skyddade boenden erbjuder skolliknande verksamheter med stöd av pedagoger, men de flesta boenden har det inte. Frågan om skolgång är givetvis komplicerad då ovissheten om hur länge man ska stanna på det skyddande boendet ofta medför att socialtjänsten inte kräver eller medverkar till att möjliggöra skolgång, trots att rätten till utbildning omfattar alla barn, inklusive de som vistas i skyddat boende. En annan komplicerad faktor är att båda vårdnadshavarna måste godkänna beslut gällande barnets skolgång, vilket kan innebära att skyddet röjs undan.
I rapporten Min tur att berätta som Sveriges Stadsmissioner och Bris gjort med utgångspunkt i barns rättigheter enligt barnkonventionen, pekar de på flera förbättringsområden för barn som vistas i skyddat boende. Man pekar på att det krävs förändringar på samhällsnivå för att varje barn ska få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda. Vikten av en fungerande skolgång och boendemiljö är ett par av förbättringsområdena. Barnen i just denna rapport vittnar om långa tider av frånvaro från skolan och att det inte är ovanligt med månadsvis frånvaro från skolan för dessa barn.
Många barn som vistas i skyddat boende tillbringar mycket tid ensamma eller tillsammans med sina syskon och saknar relationer med jämngamla barn, som skolkamrater. Självklart kan boendet göra mycket – och de gör mycket – för att kompensera de sociala aktiviteter som barnet förlorar, genom särskilt anpassade aktiviteter, och man erbjuder också stöd för barnet. Det är dock svårt att tillgodose alla de möjligheter och utbud som en behörig skola kan ge, av förklarliga skäl, i synnerhet på grund av resursbrist.
Ett barns rättigheter ska gälla oavsett om man bor i skyddat boende eller inte. En vårdnadshavare som bor i skyddat boende ska inte behöva försaka barnets skolgång av säkerhetsskäl. Skolgång ska inte innebära att skyddet undanröjs för att båda vårdnadshavarna måste godkänna beslut gällande barnens skolgång.
Att bo på skyddat boende är en extraordinär situation för ett barn, och en sådan situation borde rimligtvis innebära undantag såsom att enbart en vårdnadshavare har rätt att godkänna skolgång.
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till utbildningsminister Anna Ekström:
Hur ämnar ministern verka så att barn som bor på skyddat boende kan utöva sin rättighet till skolgång på ett tryggt och säkert sätt, utan att skyddet undanröjs?