av Ann-Christine From Utterstedt (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Coronavirusets utbredning i Sverige drabbade äldreboenden särskilt hårt, och de som skulle värnas mest skyddades minst. Det som inte fick hända hände, och smittan tog sig i ett tidigt skede in på våra äldreboenden. Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har i sin granskning av äldreomsorgen under coronakrisen funnit att många äldre lämnats att dö ensamma och övergivna i sina rum. Det är skrämmande att äldreomsorgen i vårt land är så nedprioriterad.
Under coronavirusets initiala utbredning sattes äldreomsorgen på undantag då skyddsutrustningen prioriterades till sjukhusvården. Bristen på krisberedskap och tillräckligt med kompetent personal innebar att smittan på många av våra äldreboenden spreds ohämmat, vilket lett till att många äldre gått en för tidig död till mötes utan en kärleksfull hand att hålla. Ej heller har livsuppehållande vård satts in, tvärtom har kollektiva beslut om palliativ vård tagits.
Under den första vågens utbredning har utbildningsinsatser inom bland annat basal hygien och användande av skyddsutrustning genomförts. Därmed fanns förhoppningen om att äldreomsorgen skulle stå bättre rustad att kunna möta en ny våg. Så blev det inte.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Hur avser ministern att agera, utöver Äldreomsorgslyftet, för att höja kvaliteten på landets äldreomsorg och säkerställa att äldre inte lämnas att dö ensamma och övergivna utan den omsorg de behöver?