av Mats Nordberg (SD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
I början av augusti exploderade flera tusen ton ammoniumnitrat i Beiruts hamn i Libanon, med enorma skador på egendom och människoliv som följd. Explosionen skapade ekonomisk kris och livsmedelsbrist i ett land som redan var hårt ekonomiskt drabbat av inbördeskriget i grannlandet Syrien. Regeringen beslöt då att ställa upp med stöd om närmast negligerbara 4,8 miljoner kronor.
Nu pågår kravaller i Libanon eftersom coronaviruset har drabbat landet hårt. Sjukhusen är så överfulla att de rapporteras inte längre ta emot patienter. Som en följd av detta har hårda nedstängningar av arbetsplatser gjorts, vilket har medfört att folk varken har arbeten att gå till eller tillräckligt med mat.
Libanon är inte vilket land som helst. Landet är ett av ytterst få arabländer där kristna inte allvarligt förföljs. Enligt landets författning delas tvärtom makten mellan maronitiskt kristna, sunni och shia.
Landets största befolkningsgrupper är kristna och shiiter, men dessutom finns i storleksordningen 1 miljon huvudsakligen sunnitiska palestinska flyktingar. Libanon gränsar till Israel och har flera gånger dragits in i konflikten mellan Israel och arabvärlden.
Under inbördeskriget i Syrien har dessutom både shiitiska Hizbullah och IS-grupper från Syrien ökat trycket mot demokratin i Libanon.
Libanon ligger alltså i epicentrum både av den arabisk-israeliska konflikten, och i den allt allvarligare konflikten mellan sunni och shia. Libanon är således beläget i Mellanösternkonfliktens centrum, såväl geografiskt som religiöst. Situationen är mycket labil, och risken för att våldet trappas upp mellan olika grupper är överhängande nu när den ekonomiska krisen i landet förvärras.
Sverige har ett stort intresse av att bidra till att bevara freden i Libanon och att få med sig EU i detta, eftersom krisen i Libanon kan få stridigheterna att blossa upp i hela regionen och dessutom åter öka flyktingströmmarna mot Europa. Eftersom Libanon är ett av de få länder i Mellanöstern där kristna inte förföljs bör Sverige och Europa dessutom visa särskilt intresse att stödja landet för att markera rätten till religionsfrihet i regionen.
Jag ställde därför den 9 augusti en fråga till biståndsminister Peter Eriksson om varför Sverige gav så lite för att visa stöd till Libanon och dess demokrati efter explosionen i Beirut.
Det är nu dags att ställa motsvarande fråga till utrikesminister Ann Linde.
Därför är min fråga till utrikesminister Ann Linde:
Vilka åtgärder vidtar ministern för att Sverige ska bidra till att lindra följderna av coronapandemin och den ekonomiska krisen i Libanon, med syfte att minska risken att oroligheterna ökar i landet, med de risker detta kan innebära generellt och specifikt för kristna i Mellanöstern?