av Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
till Statsrådet Peter Eriksson (MP)
Statsrådet Peter Eriksson meddelade den 18 augusti 2020 att delar av det svenska biståndet till Belarus dras in. Det handlar om två olika projekt som får indraget bistånd, ett stöd som uppgick till 25,5 miljoner kronor. ”Det var inte ett helt självklart beslut, men vi ser ju att regimen använder vilka medel som helst mot den egna befolkningen. Och då är det viktigt att markera”, sa statsrådet till Dagens Nyheter. På frågan om vad det betyder rent konkret svarade Peter Eriksson att ”vi behöver se att det blir rejäla förändringar i sättet som landet leds på”.
Det är viktigt att svenskt bistånd används för att stärka demokratiska värderingar. Med anledning av det ställningstagande statsrådet gjort mot Belarus finns det anledning att ställa sig frågande till vad den konkreta skillnaden är jämfört med Palestina.
President Mahmoud Abbas är nu inne på sitt 15:e år av en fyraårsperiod. I minst elva år har det palestinska folket förvägrats rätten att i fria och rättvisa val välja sin ledare. Human Rights Watch har rapporterat att palestinska myndigheter och säkerhetsstyrkor begår systematiska övergrepp mot mänskliga rättigheter, inklusive användandet av tortyr och våld mot den palestinska civilbefolkningen. Sverige har betalat 22,5 miljoner kronor till den palestinska miljömyndigheten.
Detta liknar den situation vi nu ser i Belarus, vilken resulterade i att statsrådet frös delar av det svenska biståndet dit.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Peter Eriksson:
Avser statsrådet och regeringen att agera mot den palestinska ledningen om inte det blir ”rejäla förändringar i sättet som landet leds på”, i likhet med de krav som ställs på Belarus?