av Staffan Eklöf (SD)
till Utbildningsminister Anna Ekström (S)
Den 6 mars i år möttes vi i en interpellation om den kränkning i skolan av kristna ungdomar som beskrevs i en rapport från Sveriges kristna råd. Interpellationen kom till stånd genom ett förtjänstfullt initiativ av Gudrun Brunegård (KD).
Jag frågade vad ministern kommer att göra med anledning av rapporten från Sveriges kristna råd. Gudrun Brunegård frågade om ministern tänkte ta initiativ till fortbildningsinsatser. Ministern pekade på den nationella planen för trygghetsro som skulle utarbetas och litade i övrigt till en spontan diskussion på skolorna och barnkonventionens införande, som jag uppfattade det. Ändå uttryckte ministern en oro för tillämpningen av lagstiftningen av skolans huvudmän.
Sedan dess har Claphaminstitutet publicerat en rapport baserad på intervjuer av kristna ungdomar, som bekräftar de problem med kränkningar av dem som beskrevs i Sveriges kristna råds rapport, utförda av både elever och lärare.
Rapporten drar bland annat följande slutsatser. Elever som är öppna med sin tro upplever sig ofta utsatta av både elever och lärare. Kränkningar, som under andra diskrimineringsgrunder skulle utlöst kraftiga reaktioner från vuxenvärlden, har blivit normaliserade. I många fall bidrar svensk skolmiljö inte till öppenhet och förståelse för olika synsätt utan skapar och förstärker i stället fördomar. Intoleransen uttrycks inte enbart i direkt kränkande handlingar utan dessutom i outtalade strukturer, där en kristen tro och identitet utmålas som mindre värd.
Mot bakgrund av det frågar jag utbildningsminister Anna Ekström följande.
Vad har huvudmännen och ministern gjort för att kartlägga och minska problemet med kränkningar av kristna ungdomar i skolan sedan Sveriges kristna råds rapport kom för ett halvår sedan, och vad ämnar ministern göra?