Fråga 2020/21:154 Konflikten i Nagorno-Karabach

av Robert Hannah (L)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

 

Enligt Utrikespolitiska institutet har Nagorno-Karabach varit ett armeniskt bosättningsområde i hundratals år. Motsättningar mellan Armenien och Azerbajdzjan har funnits länge, och 1920 massakrerades armenier av azerbajdzjanska armén i Şuşamassakern. Efter Sovjetunionens fall tog Armenien över området från Azerbajdzjan. Sedan 1994 har det rått vapenvila i konflikten, men den har aldrig blivit löst. Både Armenien och Azerbajdzjan gör anspråk på området. Men det borde vara folket i Nagorno-Karabach som bestämmer sin egen framtid.

Nyligen drabbade ländernas militära styrkor samman. Sammandrabbningen beskrivs som den värsta på lång tid. Både Armenien och Azerbajdzjan har rustat upp militärt, och risken för ett blodigt krig är större än på länge.

Turkiets stormaktsambitioner har gjort att de mer och mer blandat sig i konflikten på Azerbajdzjans sida. Nyligen sa Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan att han står i solidaritet med sina bröder i Azerbajdzjan och är beredd att stödja dem på alla möjliga sätt. Turkiet har redan begått det armeniska folkmordet, seyfo, mot armenier, assyrier och andra kristna befolkningar i regionen. Det är totalt oacceptabelt att Turkiet hotar Armenien med våld – de har redan begått det värsta tänkbara brottet som finns mot det armeniska folket.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

 

Vad gör ministern för att säkerställa att befolkningen i Nagorno-Karabach själva får avgöra sin framtid, och vad gör ministern för att Turkiet inte ska blanda sig i konflikten?