av Ann-Sofie Lifvenhage (M)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Ungdomar som hamnar på glid, i fel umgänge, i drogberoende eller på annat sätt lever ett destruktivt leverne tas i första hand om hand av kommunernas frivilliga insatser. Men när det inte längre räcker till och man inte kommer till bukt med problematiken är kommunernas nästa steg ansökan om Sis-placering.
Runt om i landet kommer nu signaler om att dessa Statens institutionsstyrelses ungdomshem inte räcker till. Med ett ökat antal ansökningar samtidigt som platserna är begränsade upplever sig kommunerna stå i kö, och under tiden riskerar ungdomen att fara ännu mer illa samtidigt som omgivningen många gånger utsätts för onödig känsla av otrygghet. En ohållbar situation såväl för den unge som för samhället i stort.
Min fråga till socialminister Lena Hallengren med anledning av detta är:
Kommer ministern att vidta åtgärder för att utöka antalet platser vid Sis ungdomshem för att snabba på möjligheten för kommunerna att få ungdomar placerade på Sis när alla andra försök att hindra ett destruktivt leverne är uttömda?