av Ali Esbati (V)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
I år är det tänkt att Sveriges regioner gemensamt ska ta över luftambulansverksamhet som tidigare varit upphandlad. För detta ändamål har ett nytt bolag, Kommunförbundet Svenskt Ambulansflyg (KSA), bildats och nya flygplan inhandlats. Förhoppningen är att detta ska leda till högre kvalitet och större samordningsvinster.
Det som däremot inte ska omfattas av denna viktiga regionsgemensamma regi är de människor som ska sköta det specialiserade flygandet, alltså piloterna. Här har man från det offentligt ägda företagets sida i stället valt en lösning med bemanningsföretag. Även tekniker till företagets flygningar ska tas in genom bemanningsbolag.
Pilotfacket befarar att detta innebär kraftigt försämrade villkor för piloterna. Detta tycks bekräftas av det anbudsvinnande bemanningsbolagets försäljningsdirektör, när han i Västerbottenskuriren den 22 januari 2021 hänvisar till att man har ”konkurrenskraftiga lokala villkor”, något som i flygbranschen antyder olika upplägg för att anställa piloter utomlands i länder med lägre löneläge.
Att offentlig sektor på detta sätt agerar pådrivare för spridningen av atypiska anställningsformer framstår som olämpligt. Det bör i sammanhanget även påminnas om att Transportstyrelsen så sent som i september 2020 i sin rapport Kartläggning av sociala villkor för flygande personal påpekade att ”flygande personal med atypisk anställning upplever det också som svårare att rapportera om fel och brister till ledningen jämfört med flygande personal som har en direktanställning, något som i det långa loppet kan påverka säkerheten” (Transportstyrelsen 2020: TSL 2019-8295).
Därtill ska läggas att lösningen med bemanningsbolag nedvärderar den specialiserade kompetens och erfarenhet som skapas inom just ambulansflygning. Givet dyrköpta erfarenheter under pandemin, om att anställningsvillkor, kvalitet och säkerhet hänger nära samman, förefaller det extra märkligt att lägga ut så känslig och vårdnära verksamhet på bemanningsbolag.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Ser ministern det som oproblematiskt att anställningar via bemanningsbolag med oklara löne- och arbetsvillkor ska vara den modell som det offentliga använder för att sköta en viktig och känslig uppgift inom svensk sjukvård?