av Elin Segerlind (V)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Det finns stora brister i vårt nuvarande skogsbruk som behöver åtgärdas för att det ska kunna definieras som hållbart och för att vi ska kunna uppnå det av riksdagen antagna miljömålet Levande skogar. Över 2 000 skogslevande arter är i dag rödlistade, och skogar med höga naturvärden fortsätter att avverkas.
För att bevara skogens biologiska mångfald anser Vänsterpartiet att skyddet av skogar med höga naturvärden måste stärkas och miljöhänsynen vid avverkningar förbättras. Precis som för alla andra verksamheter och näringar krävs reglering och styrmedel även inom skogsbruket för att värna ekosystemens bärkraft och de kollektiva nyttigheter som detta resulterar i för alla medborgare.
Dagens Nyheter har i en nyligen publicerad granskning med tydlighet visat på de existerande bristerna med de marknadsstyrda och frivilliga åtgärderna i form av certifiering samt effekterna av storskaliga slutavverkningar med enorma kalhyggen. Vänsterpartiet har i riksdagsmotionen 2020/21:1311 Levande skogar föreslagit en rad åtgärder för att stoppa avverkning av skogar med höga naturvärden och stärka miljöhänsynen inom skogsbruket. Vi anser även att det finns skäl att begränsa storleken på kalhyggen inom skogsvårdslagen. I dag finns endast en begränsning på hur stora kalhyggen får vara i den fjällnära skogen. I övrig skog finns ingen laglig begränsning för ur stora dessa får vara, trots att fragmentering av livsmiljöer för många skogsarter är ett känt problem och att mycket stora kalhyggen även påverkar rennäring och sociala värden.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:
Avser statsrådet att ta initiativ för att genom lagstiftning begränsa den maximala arealen för kalhyggen även utanför den fjällnära skogen?