av Marléne Lund Kopparklint (M)
till Statsrådet Mikael Damberg (S)
På flera håll i Europa ser vi hur islamismen har slagit rot. Det handlar om extrema grupperingar som vill ha parallella samhällsstrukturer och egna informella rättsordningar, i strid med nationella lagar och regler. Islamismens mål är att religionen ska styra hela samhället, och ett medel för att nå det är politik.
Detta hot finns i Sverige. Enligt Säpo har antalet våldsbejakande islamister på tio år tiofaldigats från några hundra till uppskattningsvis 2 000 personer. Muslimska ledare i vårt land rapporterar återkommande om radikala imamer och utländsk islamistisk påverkan.
Europa har upprepade gånger skakats av islamistiska terrordåd. De hänsynslösa dåden är förfärliga brott mot enskilda människor men också allvarliga hot mot vår liberala demokrati. Terrorister statuerar exempel som sedan sprids via olika kanaler som når människor. Detta sker i syfte att skapa rädsla som skapar olika effekter, exempelvis osäkerhet och passivitet. Vissa kanske drar sig för att göra saker medan andra kanske jagar upp sig ännu mer och börjar tänka och agera irrationellt. Precis dessa beteenden vill terrorister skapa genom sina dåd, att rädsla och oro frodas hos allmänheten.
För att motverka den våldsbejakande extremistiska terrorn måste man sätta sig in i de radikala grenarna av världsreligionen islam. Dessa utgör en liten del av de 1,6 miljarder muslimer (23 procent av världsbefolkningen) som finns i världen. Alla grenar härstammar från islam, men det som gör dem radikala och fanatiska handlar om hur de tolkar islam och om det finns gamla kulturer som de anammar.
I islamism är politik och religion intimt inflätade i varandra, vilket gör det svårt för muslimer som försöker liberalisera religionen. Samtidigt blir det lättare för islamister att argumentera utifrån ett religiöst perspektiv, vilket i sig gör det mycket svårt att argumentera mot, när vi i vårt svenska samhälle tydligt skiljer på politik och religion. Islamismen har stort inflytande (och utbrett stöd) i flera länder i Mellanöstern, framförallt i gulfstaterna och i vissa nordafrikanska länder.
I förhållande till det stora antalet muslimer är det en minimal del som är islamister, det vill säga troende som tolkar islam radikalt. Ur denna ”förgrening” av islam finner man också de som vill ta ytterligare ett steg. Det är de som inte bara vill bilda ett kalifat utan även kriga och dö för att få det – jihadism.
Vi vet att det i dag sker en islamistisk spridning i Europa och Sverige. Varningsklockorna ska börja ringa när man ser tecken på islamism, salafistisk predikan: när man vill att sharialagar ska vara överordnade våra svenska lagar och regler, mänskliga rättigheter och den jämställdhet som vi har byggt upp. När ”shariapoliser” dyker upp i våra bostadsområden och fall av hedersrelaterat våld och förtryck ökar.
Islamisterna hotar allas religionsfrihet och det är ofta andra muslimer i Sverige som drabbas av islamisternas framfart. Vi måste konsekvent och rakryggat stå upp för det öppna samhället och värna demokratin. Det ska inte finnas något utrymme för islamism i Sverige. Den måste stoppas och motverkas på flera olika sätt.
Redan för fem år sedan beslutade riksdagen att stoppa alla offentliga medel till våldsbejakande budskap. Men trots att två utredningar sedan dess har lagt fram färdiga förslag har regeringen inte gjort någonting på tre år. Det är en ansvarslös långsamhet.
Moderaterna kräver tydligare och stramare regler för ekonomiskt stöd till olika organisationer. Tillsynen måste skärpas. Ett bra sätt att öka kontrollen och få tydligare demokrativillkor är att samla alla myndigheters utbetalningar av bidrag till olika föreningar under ett och samma paraply.
Med hänvisning till detta vill jag ställa följande fråga till statsrådet Mikael Damberg:
Hur ämnar statsrådet verka så att skattefinansierade bidrag till organisationer som bidrar till extremistiska och våldsbejakande budskap stoppas?